Skivan "Vägra i sten" är den nionde i ordningen och ges ut på nystartade Umeå Rock'n'Rollförening.
Sedan 2006 har Chicagojazzen varit ett stadigt inslag i det lokala musiklivet. De är synonyma med experimentellt och instrumentdrivet sound, många medlemmar och en filosofi som mer liknar ett musikaliskt kollektiv än ett band. 2017 släpptes senaste albumet "Ständut black", och nu är det dags för nummer nio i ordningen. "Vägra i sten" föddes ur ett slitigt och enformigt fabriksjobb, där väckaren ringde när det var kolsvart ute, samma lunchlåda väntade och alla rörelser var repetitiva.
– Jag var anställd vid ett bemanningsföretag en period, och då stämplade jag in varje morgon 05.48, drack tio koppar kaffe innan lunch och utförde samma monotona arbetsuppgifter. Det gör en lite knäpp, man vet inte riktigt var man är längre. Jag bestämde mig för att varje dag lyssna igenom minst ett album, och det blev mycket frijazz från 60- och 70-talet. Musiken blandade sig med fabriksljuden, säger Erik Karlsson, den konstanta ryggraden i Chicagojazzen.
Fabriksarbetet letade sig in i musikskapandet, och på "Vägra i sten" breder spåren ut sig som en ljudmatta.
– De går in i varandra, skapar en slags halvdvala som jag kände där på fabriken. Det är inga megahits, det är ingenting som skapar ett dansgolv även om det finns lite saxofonsväng där. Skivan är en slags motsats till sinnesutvidgande drog- och naturromantisk psykedelisk rock, då den istället handlar om ett zen-liknande tillstånd som kan uppstå när tiden långsamt rinner förbi. Det är lite som känslan av att ge chefen fingret bakom ryggen, säger han.
Bland de elva spåren ryms låttitlar som "Ensam mot 80 000 invånare", en referens till Skellefteå kommuns frekvent använda slogan.
– Det var en riktig smashboll, den titeln var jag tvungen att vrida till. Men jag känner mig också kritisk till Skellefteå kommun på vissa plan, de är så oerhört peppade på tillväxt. Och det behöver inte nödvändigtvis vara något positivt. Jag kan känna att den här tillväxtsatsningen görs lite på bekostnad av alla mindre orter, säger Erik Karlsson.
Erik Karlsson är grundare och ryggraden i Chicagojazzen, där många Skelleftemusiker spelat genom åren. Nu har han släppt albumet "Vägra i sten".
Där finns också spåret "Vi plumsar oss fram till gravarna", en blinkning som kan vara svårare att upptäcka. Titeln är nämligen inspirerad av Norrans insändarsidor.
– Jag läste en insändare som handlade om att det var problem med snöröjning på en kyrkogård, och jag inspirerades av rubriken. Jag tycker om att ta saker ur sin kontext, och låta de bli något helt annat. Titeln kan vara bokstavlig, att vi går längs med oskottade gravar. Men för mig handlar det också om det där fabriksjobbet, hur det kan kännas värdelöst att jobba, att vi bara plumsar oss fram till gravarna.
Chicagojazzen har spelat på Trästockfestivalen många gånger. Här syns en av konserterna som ägde rum i Hallen för några år sedan.
Albumet är utgivet på nystartade Umeå Rock'n'Rollförening, där sex stycken Umemusiker gått samman för att underlätta skivutgivningen. De bildades under hösten 2020, och har gett ut ett samlingsalbum med titeln "Umeå Rock'n'Roll, Vol 1".
– Vi har alla massa band, där ryms bland annat Dolce och Tre stående. Det kändes roligt att hjälpas åt med allt det byråkratiska, och samla släppen under ett namn. Vi har saknat en plats för det här uppe i norr, säger Erik Karlsson.