Det strålar om Jeanette Hultdin när hon berättar om sina alster.
– I keramiken har jag hittat en uttrycksform som kan förmedla mitt intresse för naturen och mina samiska rötter, säger Jeanette Hultdin.
Det glittrar om Jeanette när hon håller upp en ljusblå skål med små målade detaljer. Ett putsat renhorn är fäst längst kanten. Hennes passion för keramik lyser upp den redan soldränkta arbetsbänken. Här ligger det rötter, renhorn, tidningar, verktyg och en stor klump lera som är redo att börja bearbetas.
Genom att bygga sin egen keramikverkstad, på gården till familjens bostad, har Jeanette gjort verklighet av sin dröm – starta ett deltids företagande där hon kan släppa lös sin kreativitet.
– Fördelen med att ha sin verkstad så lättillgängligt är att jag kan gå in hit så fort jag får lust eller kommer på en idé som jag vill testa. Nackdelen är väl att när jag säger till min familj att ”jag ska bara” så blir en stund lätt flera timmar.
Vid sidan om sitt eget skapande är Jeanette keramikinstruktör på medborgarskolan samt bildlärare på grundskolan.
Jeanette knådar luften ur en degklump och slår sedan fast den i mitten av drejplattan. Med händerna kupade över leran börjar hon vant att forma klumpen till en skål. Plattan snurrar snabbt. Ändå får hon det att se så enkelt ut.
Tillverkningen av keramik är en tidskrävande process med många olika moment. Och bakom varje skål finns många arbetade timmar för att Jeanette ska få fram det uttryck och den känsla som hon vill att just den skålen ska ha. Men, hon är en rutinerad keramik-konstnär.
För vid sidan av sitt eget skapande är Jeanette keramikinstruktör på medborgarskolan samt bildlärare på grundskolan.
– Bildläraryrket är fantastiskt! Att få utrymme för eget skapande och sedan även undervisa både barn och vuxna ger mig både energi och en bra balans.
I Jeanettes keramikverkstad är hyllorna fyllda med alster. Alla med ett gemensamt tema – hav, fjäll, sol, vatten, skog och renar. Hennes slöjdande gener sträcker sig långt bak i tiden på båda föräldrarnas sida.
Hyllorna är fyllda med keramik som ska väljas ut inför utställningen på Galleri1 till Pingst tillsammans med akvarellisten Monika Hedlund.
– Min morfarsfar kallades för "Snickar-Elis" och var både snickare och snidare. Han hade en kusin som kallades för Kniv- Elis, som var kungens hovleverantör. Kniv-Elis alster är fortfarande mycket populära och finns på flera säljsidor. De går även att finna på museer.
Det märks tydligt att Jeanette är stolt över sin samiska historia i arvet från sina förfäder.
– Mina samiska rötter har varit i det dolda och med åren har det blivit väldigt viktigt för mig att lyfta upp min egen historia i min konst. Jag försöker att kombinera min keramik med rotslöjd och renhorn. Det är viktigt för mig personligen att lyfta upp den samiska traditionen och de samiska delarna från mig. Och sen så gör jag mitt eget lilla koncept.
På äldre dar har Jeanette sökt många svar om sin familjehistoria. Men, hon letar efter den.
Jeanette Hultdins slöjdande gener sträcker sig långt bak i tiden på båda föräldrarnas sida.
– Jag känner en saknad av det samiska språket som jag inte fick lära mig. För det samiska var inget man lyfte upp snarare trycktes undan. Jag har hört från min pappa att min farmor kunde samiska och de jojkades hemma i köket när min pappa var liten. Det var inget som farmor förde vidare. Som liten fick jag lappskor, bällingskor, av renskinn sydda av farmors mor och vackra vävda skoband. Men, ingen förklaring att det var samiskt hantverk.
Hantverkandets konst har funnits i flera former sedan Jeanette var barn.
– Jag växte inte upp i den samiska kulturen däremot lärde min mamma mig gamla hantverkstraditioner som rotslöjdande och tenntrådsbroderi. Därför försöker jag lyfta in det samiska påbrået genom det gamla hantverket.
Rotslöjdandet har Jeanette lärt sig av sin mamma, som tog med henne ut i skogen för att samla rötter, redan när hon var en liten flicka.
På senare år har även Jeanettes döttrar börjat att intressera sig för deras släkthistoria.
– Vi har besökt Örnbo i Ammarnäs där mina förfäder bodde som nybyggare. Sedan har jag även mött släktingar som kommit fram till mig och presenterat sig och berättat att vi kommer från samma släkt. Det är personer som också letar efter sina rötter. Det här med att vara same är jag stolt över. Det är hedrande.
Jeanette tar fram färdigglaserade skålar ur ugnen. Hon står tyst en stund med en skål i handen.
– Sedan tycker jag om när folk använder saker som jag har gjort. Att de inte bara blir hyllvärmare. Utan jag vill att man ska använda sakerna. Då blir jag glad. Sen är jag väldigt stolt över att jag ska få ställa ut mina alster på Galleri1 till pingst. Det är som en bekräftelse på att jag gör något som andra vill ha. Det är fint.
Jeanette Hultdin kombinerar sin keramik med rotslöjd och renhorn.