”Jag blev kär i punken när jag var tonåring. Den var rebellisk och fylld av positiv energi, som jag behövde för att förstå både mig själv och resten av världen”, säger Inge Johansson.
Inges beskrivning är träffande. Norran träffar Inge över en kaffe då han är hemma i Skellefteå. Han är sedan höstas bosatt i Stockholm efter tre år i Los Angeles och dessförinnan Oslo.
Lika mycket doldis som han är på sin tidigare hemmaplan, lika känd är han i punkvärlden. Inge visar en hälsning han nyss skickade till den forne Dead Kennedys-sångaren Jello Biafra där han berömmer dennes nya platta. Jello har svarat och är glad över att Inge gillar plattan.
På hemmaplan är Inge kanske mest känd som en av ursprungssångarna i Totalt Jävla Mörker. Mest konserter, över 700, har han gjort som basist i The (International) Noice Conspiracyn(1998-2009), Umebandet som gjorde fyra album, varav de två sista med legendariske producenten Rick Rubin (Johnny Cash, Tom Petty, Danzig, m fl) på etiketten American. Under ”Armed Love”, 2004, gästades de av bland annat Billy Preston.
2009. Inge Johansson tillsammans med sångaren Dennis Lyxzén i The (International)Noise Conspiracy under festivalen Where The Action Is.
– Du kan ju förstå den häftiga känslan för ett punkband från Umeå att få spela med Preston som ju kallades Den femte medlemmen i Beatles!
Från 2012 till 2018 var han basist I Floridapunkarna Against Me!.
2014. Inge Johansson (t v) i Against Me! tillsammans med James Bowman, Laura Jane Grace, (tidigare Tom Gabel), och Atom Willard.
– Jag gjorde 503 konserter med dem och två album. Vi headlinade World Pride, spelade hos David Letterman och turnerade med Green Day, I USA är punken jättestor, lite grann med samma status som hårdrocken i Sverige, fast större då den nu spänner över generationer och etniska gränser, konstaterar han.
Hösten 2018 föddes Gatuplan-projektet. Inge satt i Los Angeles och började skriva egna låtar – på svenska.
– Jag gjorde det exakt som jag ville göra det. Det var ett kreativitetsutlopp som blev roligare och roligare. På den vägen är det.
Fyra låtar gjordes i första skedet. Då Inge var i Stockholm besökte han butiken Sound Pollution där Calle Schewen stod bakom fisken. Han äger också skivbolaget Wild Kingdom, (The Solution och Hellacopters, m fl).
– Får jag höra, sa Calle och det slutade med att han ville signa Gatuplan.
Under 2019 spelades plattan in. Inge jobbade med gamla bekanta, bland annat från De Lyckliga Kompisarna.
Det är egentligen en 30-årig musikalisk resa som nu landar i ”Kampen går vidare!”. Det började i tidigt 1990-tal, då en tonårig Inge satt hemma i Ersmark och lyssnade på radio och kassettband han bytte till sig med andra jämnåriga. Där upptäckte han punken: Clash, Ebba Grön och Asta Kask, men även tids nog husgudarna Rancid.
– Jag blev kär i punken då. Den var rebellisk men fylld av positiv energi, berättar Inge, vars influenser även dyker upp på kommande plattan.
Den första singeln ”Punkhjärta” släpptes i höstas och i början av januari var det dags för ”Dee Dee Ramone”, som bägge visar hur omedelbara låtarna på ”Kampen går vidare!” är. Det kommer att bli allsång på konserterna.
– Jag är sedan länge klar med alla former av musiksnobberi, konstaterar Inge som nu fokuserar på Gatuplan även om även annat är igång.
Inge är till exempel med i ett band tillsammans med The Adicts sångare Keith "Monkey" Warren, Phil Rowland från Slaughter & The Dogs på trummor, samt Kevin Preston som är turnégitarrist åt Green Day.
– Vi gör klassisk brittisk stökpunk och låter mycket som The Adicts i och med att Monkey sjunger. Det kommer snart en ep med det projektet, säger Inge som längtar att åter få stå på scen.
I de tre tv-klippen nedan listar Inge tre favoritalbum: