1. Johan Airijoki på Nordanåteatern, februari 2019
Den självklara ettan – och i princip den enda gången jag gett en spelning fem Norranälgar. Och vilken spelning. Det var mörk midvinter och jag var ytligt bekant med Gällivaresonens musik. Nordanåteatern var långt ifrån fullsatt och förväntningarna var en trevlig musikkväll, varken mer eller mindre. Men så fort han äntrade scenen förändrades allt. Närheten till publiken var total, bluesrocken från Norrbotten berättade om isande sorg över arbetskamrater som förolyckats i gruvan, om midnattssol och kärleken.
Johan Airijoki torkade tårar från kinderna, någon i publiken skrek "Så jävla bra", andra ställde sig upp och dansade mellan stolarna. En av de bästa konserterna jag någonsin upplevt.
2. Frida Hyvönen på Nordanåteatern, april 2017
2016 släppte Frida Hyvönen från Robertsfors sitt första album på svenska, "Kvinnor och barn". När det var dags för Berättarfestival var hon det stora namnet, och det visade sig att spelningen på Nordanåteatern var exakt lika otrolig, vibrerande och dramatisk som albumet. Ensam med en flygel och långklänning skildrade hon allt från en gymnasietid i Skellefteå till en sårig kärleksrelation. Som en vacker, drabbande film med glimtar av både självdistans och humor.
3. First Aid Kit på Nordanå, juli 2018
Det känns som att hela Skellefteå var på plats, den där tropiskt varma sommaren. Nordanåområdet förvandlades till uppsluppen picknick, dansgolv och återträff. På scenen stod Magnus Carlson vars melankoli inte riktigt matchade det strålande solskenet och sedan, huvudakten First Aid Kit. Systrarna Klara och Johanna Söderberg var den perfekta inramningen, både ljuvt och stökigt, hjärtekross och whiskyfylla.
Det blev en konsert så mycket mer än bara själva musikupplevelsen. En fulländad sommarkväll i sepiatonat filter.
4. Markus Krunegård på Trästockfestivalen, juli 2019
Ja, jag är svag för Markus Krunegård, särskilt när han står på en scen. Det är få upplevelser som slår en riktigt röjig konsert på Trästockfestivalen. Det här var en sådan. En okomplicerad, rolig, svettig, genuin festivalkväll där i princip varenda en i publiken gick hesa därifrån. Hela Trästock var ett disco skrev jag i en recension dagen efter.