Ett skinande, grått fjäll – ömsom stort och mäktigt, ömsom tomt på luft. Små snäckor med skinande tänder. Och alldeles vid ingången: ett antal plastväxter, placerade på gamla Ikea-hyllor.
Naturen löper som en röd tråd genom verken i Sara kulturhus utställningshall. Men i den grönskande växtligheten, i djurhuvudena och snäckorna skymtar vi. Mänsklighetens påverkan, förstörelse och modifiering. Där finns ett älgkranium, men istället för horn lyser krattor i orange plast från skallen. Där finns plastväxterna vid ingången med sina bruna, vissnande blad, en blommande plastpåse och mätstickor klädda med djurskelett.
– Utgångspunkten är att utforska identitetsfrågor med naturen som botten. Hur ser vi på vår omgivning? Hur värderas landskapet omkring oss och vad gör vi med det? säger Maria Ragnestam, curatorn bakom ”with Love”.
Elva internationella konstnärer deltar med sammanlagt fjorton verk.
– Här finns konstnärer från Frankrike, Nederländerna, Sverige och hela Sápmi. Ofta delar man upp samiska konstnärer i en kategori, och internationella i en annan. Men det tycker inte jag stämmer. Sápmi är en del av världen, och en del av den här utställningen. Jag tycker att ”with Love” visar på skillnaderna, och likheterna, i hur vi ser på naturen beroende på vilken plats vi befinner oss på.
Trots fysiska avstånd dem emellan möts konstnärerna i samma typ av frågeställningar och uttryck – det skulpturala och humoristiska, men med ett ständigt pockande allvar.
– Jag hoppas att man upplever en lekfullhet när man går in i rummet, att man känner en humoristisk ton. Samtidigt finns där en tyngd ständigt närvarande. Det är livfullt, men skalar man av ett lager syns berättelserna om bland annat kolonialism och miljöpåverkan, säger Maria Ragnestam.
Själv bor hon i Kiruna, och det var under resorna mellan Norrbotten och Skellefteå som titeln föddes: ”with Love.”
– Det är så man skriver under ett vykort från en resa, with Love. Och det här handlar om resande, yttre och inre, säger hon.
Utställningen är Museum Anna Nordlanders allra första i Sara kulturhus, och Maria Ragnestam ser ett släktskap mellan tematiken och huset i sig.
– Det är självklart jättestort. Träet som materialitet är så närvarande, i ”with Love” men också i Sara kulturhus, säger hon.
Vad är det då för verk som intar utställningshallen, egentligen? Vad är tanken bakom det stora fjället, eller daggmaskarna i brons? Här är en guide till ett urval av verken i ”with Love”.
Fejka
Installation med plastblommor och akrylfärg. Av konstnären Sara Bjarland, Finland.
”Sara Bjarlands kritiska blick gör verket ”Fejka” till mer än ytterligare en naturtrogen skildring. Med en retsam ironi förmedlar plastväxternas gulbruna blad i Bjarlands verk mer realism än många andra försök att autentiskt återge naturen. Vi lyfter in den vildvuxna kraften hos naturen i våra hem, förstärker den med mobilkamerans filter eller minns den förskönat från vår barndom – en mänsklig längtan efter att vara en del av något större som också kan föra med sig insikter om vår egen oansenliga litenhet. Bjarlands återgivningar av naturen är av en sort vi sällan önskar reproducera. Tiden har i hennes verk inte avstannat vid ett ögonblick då fulländningen är total utan vid ett tillfälle som påminner om det som kommer efter.”
Pearly whites
Smycken av snäckor, pärlemor, lera och tänder. Av konstnären Benedikt Fischer, Österrike.
”Benedikt Fischers verk 'Pearly whites' sammanfogar natur och kultur genom berättelser om människans utveckling. Installationen som består av en serie smycken förhåller sig ofrånkomligt till den mänskliga kroppen och dess historia. De lätt förvrängda och individuella porträtten av naturen blir också återgivningar av mänskliga karaktärsdrag och därmed subjekt i sig.”
Revolution
Installation, neonbokstäver. Av konstnären Marit Følstad, Norge.
”Skiftningarna i Marit Følstads verk 'Revolution' utgör ett komprimerat narrativ där de laddade orden lyser upp i en loop utan uttalad början eller slut. Vi ställs inför en evighetsberättelse om mänsklighetens upprepningar och känslor av missmod och beslutsamhet. Med ett lättsamt uttryck och en lek med orden som ingår i verkets titel skildras en rörelse mellan handlingar och motreaktioner.”
Sieidevárri
Skulptur. Plast, fläkt och motor. Av konstnären Carola Grahn, Sápmi/Sverige.
”I en miljö som bitvis ändras utom vår kontroll blir traditioner och arv från tidigare generationer oskattbara. Distinktionerna mellan att bevara och konservera traditionell kunskap skildras i Carola Grahns verk 'Sieidevárri' med ett avväpnande uttryck i form av ett storskaligt uppblåsbart fjäll. I en skulptural installation om förlust och kompensation undersöks om naturens fysiska egenskaper kan förändras utan att de osynliga landskapen går förlorade.”
Máilbmi
Fotografier. Pigmentbläck på bomullspapper. Av konstnären Geir Tore Holm, Sápmi/Norge.
”Även de mest betagande vyer blir efter nog lång tid vardag, en kuliss vi inte längre lägger märke till. I Geir Tore Holms fotografi ”Máilbmi (Speajal)” gestaltas ett storslaget landskap knappt möjligt att se genom fönstret som är bildens centrala blickfång. Bakom storblommande växter och volangprydda spetsgardiner förskjuts havet och fjällen i oskärpa.”
Trädgårdsälg
Skulpturer. Djurkranier, krattor, sopkvastar. Av konstnären Per Isak Juuso, Sápmi/Sverige.
”Sätten på vilka jakttroféer införlivas i våra hemmiljöer har förändrats tillsammans med deras betydelse. Från att vara styrkedemonstrationer över nedlagda byten och ekonomiskt välstånd ges de nu också plats som second hand-fynd och inredningsdetaljer av plast. I Per Isak Juusos verk ”Trädgårdsälg” och ”Sopälg” gäckar ett lekfullt uttryck jakttroféernas traditionella maskulinitet. De signifikanta hornen är utbytta till strån från sopkvastar och plastpiggar från krattor i starka färger som påminner om att naturen inte är vår att äga. ”
Organismer
Skulpturer. Daggmaskar i patinerad brons. Av konstnären Anja Örn, Sverige.
”I 'Organismer' reflekterar Anja Örn kring jordens förutsättningar och naturens förmåga att uppmärksamma oss på vår egen dödlighet. Utifrån en förälders berättelse om vikten av symbios mellan flora och fauna ger Örns verk det lätt förbisedda tyngd.”