Teaterformen som nästan helt bygger på interaktion med publiken skapar en oundviklig nerv i det fullsatta rummet, där teatergruppen snart ska upp på den än så länge tomma scenen.
Vi tar hissen några våningar upp, där vi stämt träff med personerna bakom Social Impro Club. Men hur förbereder man sig för något som helt bygger på improvisation?
– Det gör man inte. Det är det som är den stora men roliga utmaningen med impro. Att ta bort alla spärrar, rensa skallen och vara öppen för alla infall som kommer, säger David Åkerlund, som står för kvällens underhållning tillsammans med skådespelarkollegorna Andreas Anterot, Linda Gustafsson, Olov Häggmark, Malin Vispe och pianisten Hedvig Löfquist Landmark.
– Det roliga med detta är ju också att vad som helst kan hända. Varken vi eller publiken vet egentligen någonting av vad som komma skall, fyller Olov Häggmark i.
Vad är skillnaden med att göra impro på svenska kontra engelska?
– Jag är mer begränsad på engelska. Vissa ord som Olov säger förstår jag inte ens, men det är ju bara att låtsas förstå, skrattar David och tittar på sin kollega.
Hur är det att komponera musik till en improvisationsföreställning?
– Det är jätteroligt. Jag kan styra stämningen och skådespelarna åt det håll jag känner för, säger Hedvig Löfquist Lundmark.
Skådespelarna är förväntansfulla och hoppas på en öppensinnad och peppad publik. En önskan som slog in med råge då kreativa förslag på ämnen och gapskratt haglade från publikens håll.
– De är väldigt duktiga och publiken var väldigt glad, säger Håkan Asserud, som såg improvisationsteater för första gången.
BO JOHAN SÖRENSEN