Ensam på scenen med elgitarr, munspel och piano vrider och vänder Frida Selander på livet, berättarformatet och musiken.
Frida Selander är en svensk musiker, född och uppvuxen i uppvuxen i Holmsund utanför Umeå. Hon har kallats en svensk Patti Smith med influenser av både Neil Young och Nina Simone. Hittills har hon gett ut tiotalet skivor och ”När du går på känsla är du alltid i tid” blev både album och hyllad berättarföreställning 2018.
Den här gången behandlar hon hur komplicerat det är att vara människa med ”Det börjar i dig”, att vi är många som genomgått kriser och till slut insett att det enda man faktiskt kan förändra är sig själv.
Föreställningen har arbetats fram i residens på Nordiskt Berättarcentrum i nära samarbete med Västerbottensteaterns teateravdelning.
Det självbiografiska varvas med filosofi, andlighet och poesi. Allvar blandas med humor. Frida Selander pratar om kärlekens kraft, tillit och acceptans. Musiken går som en röd tråd genom föreställningen som rör sig i ett gränsland mellan berättartradition, popmusik och dans.
Det är personligt och väldigt privat på något vis. Allt framförs med en sårbarhet. Hon berättar om sin hjärtesorg och hur hon tog till olika metoder för att ta sig igenom den. Genom att testa en drös alternativa metoder, som meditation och shaking.
Hon lyckas få publiken att skratta med jämna mellanrum. Inte minst när hon med humor berättar om sin ångest. Hur den har grott inom henne och fått henne att göra mindre genomtänkta saker:
”Jag har avverkat en hel del pinnstolar i mitt liv. Att slå sönder en stol är väl toppen av att visa sina känslor? Jag har rivit sönder t-shirts och smällt i dörrar…”
Senast vi såg henne på teaterscenen var hösten 2018 och våren 2019 när hon turnerade med När du går på känsla är du alltid i tid, som byggde på ett album med samma titel.
Även om mycket av föreställningens innehåll var roligt och fint, måste jag säga att det känns väldigt gjort redan. Att närma sig ångest gör många och att närma sig ångest med hjälp av humor likaså.
Kanske är jag lite trött på ämnet i sig? Vi vet redan att majoriteten av alla människor lider eller har lidit av ångest. Ja, det är en gemensam nämnare som man kan använda sig av i föreställningar. Men inte hur många gånger som helst.
Efter 45 minuter började det kännas utdraget. Den lugna framtoningen och abstrakta innehållet gjorde att det tillslut blev svårt att behålla fokus. Den pågick i cirka en och en halv timme, men den hade gärna fått stanna vid 45 minuter.
Även om jag i sig gillar tanken med föreställningen nådde den inte ända fram.