"Var inte rädd för de tongivande. Följ tonen som tonar för dig. Var inte rädd." Så börjar dikten "Hypnos för människoharar" av Werner Aspenström, och det är också där Stina Wollter tar avstamp i sin utställning "Det rör mig". Att inte vara rädd, att utmana rådande normer.
I entrén till Museum Anna Nordlander sätts tonen. Där täcks ena väggen av mörka siluetter, kroppar som besökare rivit ut ur svart papper, ett slags pågående verk.
Madelaine Sillfors, curator på MAN, är den som satt samman "Det rör mig".
– Stina skickade väldigt många olika verk, det har varit en process att välja bort för att få en sammanhållen utställning. Det känns otroligt lyxigt att få visa hennes konst, säger hon.
Det första vi möts av är en ståtlig Sara Danius, en skulptur där hon är iklädd den numera ikoniska, färgsprakande klänningen från Nobelfesten.
– Titeln är "Evigt stolt i eget ljus", och den är väldigt talande. Stina har berättat att hon började skapa Sara Danius från sitt eget minne, utan att titta på bilder. Och så här kommer hon ihåg Danius, med en väldigt stark närvaro, säger Madelaine Sillfors.
Alldeles invid Sara Danius syns Stina Wollter själv, fotograferad utan kläder, tillsynes flygandes, lekandes. Bilderna är en referens till den kända skulpturen Nike och temat – hon själv, hennes kropp och reflektioner – återkommer. Där finns verket "You can't touch this" som visar Stina Wollter mitt i sin dans som för flera år sedan tog Instagram med storm, men också hennes egen familjesorg.
– Hennes syster avled till följd av anorexia, och verket "Sväva med innehåll" handlar om det. Genom tekniken akryl på plexiglas skildrar hon den lättnad men också såklart det tunga mörker som sköljer över en när en närstående går bort efter en lång tid av ständig oro och sjukdom, säger Madelaine Sillfors.
Längre in i utställningsrummet syns fler personliga skildringar – allt från relationen mellan mor och dotter, till hon själv som barn – men också en tydlig politisk aktivism. Ett högt torn, bestående av män, och så Stina Wollter själv högst upp som metodiskt och sakta städar bort vårt patriarkat.
– Den är brutal, våldsam, fylld av patriarkatets slem, blod och elände. Och hennes konst grundar sig i den kampen, i kvinnokampen och allt vad den innebär, säger Madelaine Sillfors.