Karantänmusik kallade någon av de närmare 30 åhörarna showen. Visst var det; men i dessa märkliga tider får också musiken finna sig i att inte allt funkar.
Däremot kan man inte klaga på spelglädje och takt och ton.
– Får jag inte sjunga blir jag rastlös. Så är det bara, kommenterade Bosse.
Han var i musikbranschen redan på 60-talet kanske ännu tidigare, Kul i Parken i Skellefteå, och verkar sångsugen som alltid.
Styrkan med gänget, Bosse?
– Enkelheten. Glädjen. Varje gubbe gör sitt. Det räcker!
14 sånger hann trion riva av under knappa timmen. ”Étt liv utan kärlek”, med härlig inlevelse, hörde till topparna.
Och allsången ”Visa vid vindens ängar”, Mats Paulsons sommarsuccé från 1966, fick hela församlingen att njuta – och sjunga med.
För att inte tala om ”Sköna gröna Skellefteå” som avslutade festen.
– Vi är ett lag, det är styrkan i gänget. Och utan mig går det inte, sa Brage Lidgren och log i mjugg.
Det gjorde många denna afton.
– Vi kommer, kanske, igen till hösten! Det här ger mersmak, menade Löfbom.
Höll förresten på att glömma en av höjdpunkterna; framlidne Kjell ”Jompa” Johanssons monolog om gamla tider. Den var suverän i alla avseenden och påpekade att vissa tokigheter ”stod ju i Norran, så det var sant”, påpekade Jompa.
Instämmer.