Här syns konstnären Barbro Hedström när ”Requiem till Halabja” invigs 1998. Skulpturen är gjord i rostfritt stål och vajer, och står på Nordanå.
Året var 1988, mitt i det brinnande kriget mellan Iran och Irak. Byn Halabja, som ligger i norra Irak bara en mil från iranska gränsen, hade tagits över av kurdiska befrielserörelsen. 16 mars fylldes himlen av krigsflygplan – Iraks diktator Saddam Hussein hade bestämt att platsen skulle angripas, och i fem timmars tid besprutade flygvapnet invånarna med nerv- och senapsgas.
Gasattacken dödade cirka 5000 personer och skadade mer än 9000. Än idag lider många av sviterna, och miljön kring byn är totalförstörd.
Tio år senare läste konstnären Barbro Hedström en artikel om dådet, och berördes djupt. Då hade hon precis blivit inbjuden till utställningen ”Sommarskulptur II”, som arrangerades av Museum Anna Nordlander, tillsammans med ytterligare nio konstnärer från Sverige, Finland och Danmark.
Unikt för utställningen var att konstnärerna samarbetade med lokala industrier, och för Barbro Hedströms del innebar det många besök på dåvarande Arv Andersson AB. Där hittade hon ett före detta lock till en silotank – och verket framträdde tydligt: hon skulle uppmärksamma bombattacken i Halabja.
Nu, 23 år efter vernissagen, står ”Requiem till Halabja” kvar på Nordanå. Norrans konstrunda har tidigare rört sig från torget till Stadshuset, mellan ”Lyftets” aprilskämt och storslagna ”Valvrum”. Barbro Hedströms fyra meter höga stålverk, vars symmetriska vajrar liknar strålar, finns förvisso mitt i Skellefteås kulturarv, men är en ständig påminnelse om det som drabbade det kurdiska folket.
Så här berättar Barbro Hedström själv om sitt verk: ”Här kom skulpturen, född ur en fruktansvärd känsla av sorg och ilska, ur ett oerhört behov att göra något – en protest mot det som har hänt – och så kom bilden av uppskjutningsrampen, sedan duschen av gift som överrumplade människorna mitt i deras vardag, utan förvarning. Och hur förunderlig är inte människan – i Skellefteå förvandlades min sorgeprotest till en glädjeharpa – låt harpan spela”.
I Norran 2019 skrev Harald Larsen om verket, där han berättade att Barbro Hedström bokstavligt talat ville se om ”Requiem till Halabja” kunde agera stränginstrument. Cay Nyqvist, kompositör vid Västerbottensteatern, fick frågan men det gick inte att genomföra. Istället komponerade han ett verk för sågklingor och tegelpannor som uppfördes vid vernissagen.
Vem är då Barbro Hedström? Hon är född i Stockholm och utbildad vid Camden, Camberwell och Chelesa School of Art samt Konstfack. Ändå sedan 70-talet har engagemang och energi kännetecknat hennes konst. I Skellefteå står hon även bakom skulpturgruppen ”Livsvatten” på Morö Backe torg. Hon är inte den enda i familjen med ett konstnärligt yrke – hennes dotter är skådespelaren Tuva Novotny.
Nästa stopp i Norrans konstrunda rör sig förbi de mest självklara. Det är dags att berätta om Mats Caldeborgs ”En liten berättelse om en levnad” som står vid ett gruppboende i Bonnstan.