Maria Asserud och Theresa Eriksson, Västerbottensteatern, är två av de fackrepresentanter som tagit fram skrivelsen som lämnades in till kommunfullmäktige.
Inte tillgång till scenen förrän 14 dagar innan premiär, en utställningshall där verksamheterna ska samsas om samma yta och kulturhusbolaget har utslagsröst. Så står det bland annat i ramverket för samverkan i Sara kulturhus, och det är några av punkterna som fått fackrepresentanter för verksamheterna Museum Anna Nordlander, Skellefteå konsthall och Västerbottensteatern att reagera starkt.
Förra tisdagen togs deras skrivelse upp i kommunfullmäktige, som Norran tidigare berättat om. De ställer sig frågan: hur ska vi kunna utföra våra uppdrag om förutsättningarna ser ut såhär?
Lite mer än en vecka har passerat, och kulturdebatten har rasat. Norran möter Theresa Eriksson och Maria Asserud, fackrepresentanterna på Västerbottensteatern som är initiativtagare till dokumentet. De berättar att en dialog har inletts mellan de fackliga förbunden, cheferna för institutionerna samt tjänstemännen på kommunen.
– Vi fick se det påskrivna ramverket i slutet av februari. Det är därför vi reagerar nu. Vi har gått in i det här med en positiv inställning, vi har kompromissat och sett framemot att flytta in i Sara kulturhus. Det gör vi fortfarande. Men när vi såg dokumentet, då kunde vi som fackliga företrädare inte stå bredvid och titta på längre. Situationen kan bli ohållbar, säger Theresa Eriksson.
Merparten av kritiken bottnar i att teatern, och de andra verksamheterna förutom Stadsbiblioteket, inte har egna lokaler. Theresa Eriksson och Maria Asserud lyfter fram några punkter som särskilt oroande – att de inte är garanterade repetitionssalar i huset och att tillgången till scenrummet sker först 14 dagar innan premiär.
– Det har skett stegvis. Vi har förstått visionen kring att ingen ska äga någon lokal, och vi är helt införstådda med att vi måste samutnyttja ytorna. Men i början fanns det ändå en plats som var vår repetitionssal. Nu står vi här utan några som helst lokaler förutom ateljéer och verkstäder. Istället är allt öppet för att bokas av vem som helst, säger Maria Asserud.
Sara kulturhus invigs 8 september. Ramverket för samverkan har kritiserats av personal på de olika verksamheterna.
Det får konsekvenser, menar de.
– Den glädjen vi kände inför att flytta in i ett nytt hus, det har blivit smolk i bägaren. Om vi inte kan repetera i kulturhuset, då måste vi repetera någon annanstans. Och eftersom kommunen står för vår hyra så skulle det kunna sluta med att vi får två kulturhus – ett där vi repeterar, och ett som är Sara kulturhus. Ska skattepengarna verkligen gå till det? säger Maria Asserud.
Även produktionerna och arbetsmiljön skulle bli lidande, framhåller de.
– Fyra veckor innan premiär behöver vi ha tillgång till scenen, det är absolut minimum. Helst sex veckor. Vi måste kunna repetera på det scengolv där föreställningen ska spelas, men det handlar också om en dräglig arbetsmiljö. Det måste finnas tid till att kontrollera farliga moment. Det går inte om vi bara får två veckor, säger Theresa Eriksson.
Om ramverket implementeras i sin nuvarande form blir teaterns omlokalisering långt ifrån lika lustfylld som de hade hoppats.
– Anledningen till flytten är ju att vi idag har för få lokaler. Vi måste få tillbaka vår replokal, jag kan inte se det på ett annat sätt. Vi är anpassningsbara – men någonting måste få vara på våra premisser. Varför ska vi annars ha ett nytt kulturhus? Det här visar att man inte fullt ut förstått hur en teaterproduktion blir till. Vi kan inte arbeta under sådana förutsättningar, säger Maria Asserud.
Just nu pågår utställningen "Lyssna" på Skellefteå konsthall. I Sara kulturhus ska de dela lokal med Museum Anna Nordlander, och i skrivelsen från fackförbunden lyfter de farhågor inför flytten.
Vad är känslan just nu?
– Om vi pratar för alla verksamheter som står bakom skrivelsen kan vi säga såhär: det finns folk som mår jättedåligt redan nu. Och där måste vi dra i handbromsen. Det finns heller ingen schism mellan fack och ledning på de olika verksamheterna, vi drar alla åt samma håll, säger Theresa Eriksson.
För ungefär en vecka startade kulturdebatten om verksamheternas förutsättningar i Sara kulturhus. Sedan dess har dialoger med chefer och tjänstemän inletts.
Vad hoppas ni på ska ske?
– Att politikerna tar ett omtag kring ramverket. Vi förstår deras dilemma, att kulturhusbolaget måste dra in pengar. Men vi motsätter oss att bolaget konkurrerar ut kommunalt och regionalt finansierade kulturverksamheter. Vi ser fortfarande framemot flytten, men det här måste lösas om vi vill ha en levande länsteater och konstrum, säger Maria Asserud.