I Göran Lundins trädgård står eftermiddagsfikat uppdukat. Han delar muffins och rykande hett kaffe med Erland Segerstedt, som så många gånger förut. I trettio år har de rest världen runt, Erland Segerstedt med kameran i handen och Göran Lundin med pennan ständigt tryckt mot ett papper. De har skildrat allt från jordbävningen i Haiti till inspirerande Skelleftebor i otaliga böcker och artiklar, men i det senaste alstret ligger fokus främst på färdsätten. Hur tar vi oss fram? Varför gör vi det? Och vad betyder det?
– Inspirationen kom från författaren Yngve Ryd, från Norrbotten. Han dog i cancer för ett par år sedan och då arbetade han med en skildring av samiska färdsätt. När vi hörde talas om det så väcktes något, och vi tänkte på alla resor vi gjort och alla färdsätt vi stött på, säger Göran Lundin.
"Praktiskt taget hela mitt liv har jag befunnit mig på resa. Både en inre och en yttre." I de meningarna tar "Konsten att färdas" avstamp, och det är precis vad de drygt 300 sidorna handlar om. Att röra sig mellan platser, både fysiskt och mentalt. Och kanske framförallt – människorna man möter på vägen.
– Vi har jobbat ihop i tre årtionden, och många av jobben har vi gjort på spännande platser med spännande människor. Det här är dessa möten samlade i ord och foto, säger Erland Segerstedt.
På en bild syns Ann Sieben, från Denver USA, vandra bredvid Göran Lundin längs en vinterbeklädd väg in mot Skellefteå. Hon är vinterpilgrim, och med gången som färdmedel tog hon sig från Oslo till Jokkmokk under vintern 2019.
– Det är personer som Ann som vi fångat upp i boken. Som katolsk pilgrim vandrar hon fyra mil om dagen, och ger sig regelbundet ut på långa resor likt den förra året. Att vandra med henne och prata om hennes livsfilosofi är vad det handlar om på många sätt, säger Göran Lundin.
Där ryms också berättelsen om Ann-Marie från Lövånger, som lever i symbios med naturen och tar sig fram med hjälp av sina hästar, och Dieudonné som skördar frukt i Haiti. Men förutom svindlande båtfärder och långa timmar i bil finns där också något annat. Göran Lundin och Erland Segerstedts egna, personliga reflektioner.
– Förutom att skrivandet tagit mig till många platser så jobbar jag även som busschaufför. Där är du alltid på färd, du får mycket erfarenhet i det jobbet. Inte minst kring att det kan vara farligt att färdas i trafiken, säger Göran Lundin.
– Och som fotograf vet jag inte hur många mil bil jag kört till olika platser. Jag ville berätta om min relation till bilen, men också låta bilderna tala för sig, säger Erland Segerstedt.
De är tydliga med en sak – trots att boken, och deras yrkesliv, innehåller många resor till andra länder har det aldrig handlat om någon slags troféjakt.
– Vi har aldrig drivits av att bocka av så många länder som möjligt, istället återvänder vi till platser för att fördjupa relationen. Moraliskt har vi tillägnat boken Greta Thunberg, miljöfrågan är det viktigaste vi har. Men det innebär inte att vi ska sluta resa, men att vi måste göra det på hållbara sätt. Vi hoppas att boken kan inspirera till alternativa sätt att ta sig fram, för enligt mig är kroppen det bästa fortskaffningsmedlet. Som Anne-Marie i Lövånger sa till oss: "Det enda vi äger är vår egen färd", säger Göran Lundin.