När examensarbetet för tredjeårseleverna, på Estetiska programmet med teaterinriktning, skulle genomföras valde Tina Ekenberg att skriva en monolog om en ung kvinna som kämpar för sin egen frihet. För att nå denna frihet måste hon öppna dörren som visar både hennes verklighet och drömmar.
– Jag ser mig själv som en kreativ tänkare och gillar att skriva historier, rita och skapa. Även fast jag kan upplevas som en tystlåten och blyg individ så älskar jag närvaron av nära vänner och människor. Mitt mål är att ta del av livet så mycket som möjligt och själv ta ansvar för att skapa betydelsefulla minnen.
Namnet på monologen blev ”Drömmarnas Dörr”. Tina Ekenberg beskriver en oro för vad som händer i välden. Hon tar upp exempel som invasionen av Ukraina, oroligheter i mellanöstern, inskränkta aborträtter i USA och andra uppmärksammade förhållanden som kvinnor lever under över hela världen.
– Temat för monologen är frihet och feminism. Det handlar mycket om att hitta sin egen väg i livet utan att låta drömmar endast vara drömmar.
Varifrån kom dina tankar om att blanda 1800- talet med ett nu?
– På den tiden hade inte kvinnor rösträtt och det var till exempel självklart med arrangerande giftermål. Jag ville få med något som var typiskt för den tiden men som ändå är aktuellt för nuet. Det är ett långt tidshopp och mycket har ändrats sedan 1800-talet, men jag skulle säga att man ändå kan dra paralleller mellan en ung kvinna då och nu. Kvinnor blir även nu nervärderade. Även om det skett mycket förändringar för kvinnans plats i samhället så finns det fortfarande många utsatta kvinnor. Det blev grunden för mitt monologskrivande.
Hur ser du på jämställdhet i ett framtidsperspektiv?
– Framtiden är oklar och ibland lite otäck, men jag hoppas att utvecklingen i världen går mot det positiva hållet. Sverige är ett relativt jämställt land. Vi rör oss framåt. Olika grupper och individer har definitivt fått en större plats i samhället nu än för 20 år sedan. I alla fall skulle jag säga att det har blivit mer socialt accepterat att prata om jämställdhet, speciellt via den internetvärld som dagens unga lever i.
Hur ser jämställdheten ut i din vardag?
– Min mamma är från Thailand och är uppväxt på ett annat sätt. Till exempel att hon som kvinna ska vara i köket och laga mat, tvätta, diska och sådant. Men jag skulle ändå säga att pappa har varit med och gjort det lite mer jämställt i familjen. Jag vill i min framtid ha ett delat ansvar i mitt hem, att jag som kvinna inte behöver stå i köket hela tiden och att vi båda har jobb. Ibland kan jag fundera på hur många generationer det tar innan man har nått till ett jämställt samhälle.
Vad har inspirerat dig till att skriva monologen?
– Det är väldigt mycket oro i världen nu och jag har blivit påverkad av det som händer i Mellanöstern med kvinnor som protesterar genom att bränna sina slöjor. Det är kraftfullt och något som jag har följt ganska mycket på nyheterna och i sociala medier. Det är hemskt med hur det ser ut där borta. Att mannen har tagit makten av kvinnorna. Sedan så finns det ju även kvinnor i Sverige som på andra sätt är fångna i sina hem, för att de inte har en ekonomisk frihet. De kanske har ett boende med stora lån eller annat. Jag tycker att min monolog är viktig. I alla fall för mig.
Kan du ge exempel på vad du tycker är frihet för en tjej i Skellefteå och Sverige?
– Gymnasiet i sig är en frihet, när det kommer till utbildning, men också hur man här kan växa som person utifrån den passionerade inriktning man valt. Ens tid i gymnasiet, om man fått välja den inriktning man vill och är nöjd med den, är en frihet. Och en möjlighet till att låsa upp dörren som leder till framtiden och vad man vill med livet.