”Alltså, före datatidens musik-loopande var man tvungen att lära sig spela. När man brann för instrumenten och ville lära sig hur man skulle lira”, säger Kevin Wennberg basist i Barons Court.
– Vi hoppas att publiken kommer gilla vårt sound och lämna festivalen med en mersmak för livemusik, säger bandets gitarrist Andreas Johansson med ett leende.
Det låter 70-tals modernt om Barons Court när de eftersträvar något som ska vara långt ifrån dagens digitala musik.
– Alltså, före datatidens musik-loopande var man ju tvungen att lära sig spela. Man brann för själva instrumenten och hade viljan att kunna lira. Nu kan man sitta med en liten dator och göra något stort. Förr så var det äkta. Och vi vill vara äkta, säger Kevin Wennberg, basist i bandet.
Under 2019 startade de upp Barons Court. De hann göra en spelning före pandemin kom och gjorde en tvärnit för livemusiken. Så i stället för att dra ut på turné åkte de till Kevins familjs stuga i Kvarnbyn för att spela in en skiva. Under en helg förvandlade de den rödmålade sommarstugan till en inspelningsstudio. I den inglasade altanen ställdes trummorna och basförstärkaren i ett sovrum och gästrummets blommiga väggar fick känna tunga gitarriff på högsta volym. De var i gång.
– Först var det en ekonomisk fråga att inte hyra en dyr studio. Sedan såklart ett mysigt ställe där vi kunde köra på och spela in live. Vi ville att det skulle kännas genuint, säger Andreas nöjt.
– Sedan, efter inspelningen, så växte skivan. För vid mixerbordet så kom det stora soundet fram. Även alla idéerna om kör-arrangemang. Pandemin blev något bra för skivan. För att vi lade ner mer tid. Eller vi lade ner sjukt mycket tid på skivan, säger Jonas Marklund som är sångare i bandet.
Bandmedlemmarna är alla eniga om att just stämsången fick sitt eget liv vid inspelningen. En felaktigt insjungen stämma kunde helt plötsligt leda till oväntade musikaliska arrangemang.
– Jag växte upp med Chicago och Earth Wind & Fire så för mig var det väldigt viktigt att göra dessa körer. Ibland så var det bara slumpen att det blev fler stämmor än planerat. Som i låten "Heaven Denied". Där går det fläskigt körer, parallellt mot refrängen och melodin. Då låten slutar är det endast körerna som ligger kvar, säger Jonas med stolthet i rösten. Och får medhåll av Andreas.
– Den idén föddes ur filmen Ringaren i Notre Dame. I början av den filmen står de och sjunger Kyrie Eleison – Gud förbarma dig. Då kom tanken att vi skulle låta en sakral kör få ta plats på en av våra låtar. Vi fick helt enkelt feeling. Så på vår låt "Heaven Denied" har vi elva sång-spår, säger Andreas.
Arrangemangen till stämmorna har lekts fram i studion. Alla i bandet sjunger. Den extra resurs som tagit in för att blanda upp rösterna är Jonas syster, Lovisa Marklund. Barons Courts album är också mycket mer än enskilda låtar. Det är ett genomtänkt konceptalbum med förenande budskap.
– Vi har olika syn om vad skivan handlar om. Men, vi kan säga att låtarna har en sammanhållande berättelse om en person som hamnar snett i livet och som försöker att lösa det genom att ta genvägar, säger Andreas.
– Första låten handlar om en ond demon. En gud som luras, och sedan slutar skivan med att personen inte kan få hjälp av vare sig Gud eller Satan. Alla låtar går också i moll. Kanske ett dur-stick på ett ställe. Det är seriöst och pretentiöst, säger Andreas och blir allvarlig.
”Vi har olika syn om vad skivan handlar om. Men, vi kan säga låtarna är en sammanhållande berättelse om en person som hamnar snett i livet och som försöker att lösa det genom att ta genvägar”, säger Andreas Johansson, gitarrist i Barons Court.
Andreas fortsätter berätta om att han i sin närhet sett för mycket konsekvenser kring beroende och kampen med att försöka ta sig ur, men inte lyckats.
– Skivan är som en varning. Ta tag i saker. Vilket beroende som helst. En dålig relation. Droger. Det är fritt för tolkning. En genväg i livet kan vara att köra 90 kilometer per timme på en 70-väg. Du skapar en tillfällig lösning samtidigt som du skapar problem. Ja, du tog dig fram snabbare. Det kanske funkar den gången, men nästa gång kanske du kör över någon, säger Kevin engagerat.
Det märks att bandmedlemmarna har tänkt igenom vad de vill ha sagt genom sin musik. Texterna har de skrivit tillsammans. Först fanns inte tanken på att det skulle bli en sammanhållen berättelse. Det kom under arbetet. Och slutresultatet har fått en dramaturgisk biblisk underton.
– Religion har alltid fascinerat mig, säger Andreas.
– Samma för mig, instämmer Alexander Olofsson trummis i bandet och fortsätter med att berätta att han som liten gick på en kyrklig öppen förskola.
”Vi vill ge cred till Trästock som försöker värna om Skellefte-musiken. Vi hoppas att alla som kommer ska hittat något som man tyckte var bra den dagen”, säger Alexander Olofsson, trummis i Barons Court.
– Jag tänker ganska mycket karma. Inte för att jag är troende, men jag tänker att om jag behandlar alla bra, så kan det inte vara en dålig livsinställning, fortsätter Andreas och får medhåll av Kevin.
– En av mina bästa kompisar brukar säga; "Kan du inte vara trevlig så håll käften", säger Kevin och skrattar.
På lördag klockan 20.00 vill hela bandet, plus två för kvällen inhyrda keyboardister Samuel Löfgren och Sara Söderberg, ge publiken en äkta musikupplevelse med ös och budskap.
– Vi sjunger ju om att det är någon som till slut säljer sin själ till djävulen. Det kanske kan ge en hint, om att hålla ögonen öppna, och se sig om för att få reda på hur andra verkligen mår. Fråga kompisen, som aldrig pratar om sina känslor, om hur den mår. Det är ingen som frågar huvudpersonen i våra låtar hur han mår. Hade någon frågat, kanske det hade blivit en annan berättelse. För låtarna handlar om ensamhet också, säger Jonas.
”Efter inspelningen växte skivan. För vid mixerbordet så kom det stora soundet fram. Även alla idéerna om feta körarrangemang”, säger Jonas Marklund som är sångare i bandet.
Stora scenen på Trästocksfestivalen, Holmen Stage, är fortfarande tom. Och det finns en bris av premiärspänning i luften. Bandmedlemmarna i Barons Court ska strax börja rigga. Det är deras första spelning på en stor scen. De utstrålar förväntan, energi och en vilja av att få dela med sig av de 100 tals timmar de lagt ner på sina texter och sound.
– Förutom att ta till sig alla seriösa budskap vi har, så får man gärna köpa en T-shirt och vår platta, på lördag efter giget, säger Alexander och får skratt och glatt medhåll av sina bandkompisar.
– Sen vill vi ge cred till Trästock som försöker värna om Skellefte-musiken. Vi hoppas att alla som kommer ska hitta något som man tyckte var bra den dagen. Att man inte alltid behöver åka till Globen för att få en musikupplevelse. Det finns många bra lokala band i Skellefteå, avslutar Alexander.