Jag längtar efter att få ta del av allt som händer

När Norran frågar Ingela Lekfalk om bakgrunden som sångerska i dansbandet Ceders skrattar hon gott och säger:

– Det är en av mina ungdomssynder som gett mig både livserfarenhet och finansierade mina studier.

 Vad brinner du mest för inom nöje och kultur?

– Engagemanget inom föreningslivet. Det spelar ingen roll om det är amatörteater, en festival eller en blåsorkester. En stad behöver alla dessa människor som utanför sina egna heltidsjobb gör fritiden för sig själva och andra till något färgrikt. Och när ett samhälle ska växa är det de ideella krafterna som är nyckelspelarna. 

Något du gruvar dig för?

– Ha, ha att lära mig intranätet. Jag började nyss så jag har inte riktigt hunnit tänka på vad jag ska gruva mig för. Kanske att missa något som borde ha bevakats eller att inte räcka till för att omfamna hela kultur- och nöjeslivet i Skellefteå och alla viktiga små orter i bygden.

Hur ser du på Skellefteås utbud vad gäller nöje och kultur? 

– Här finns en unik genomströmning av turnerande artister som väljer att komma till Sara kulturhus. Sedan finns det en imponerande kärna som jobbar med det lokala föreningslivet och även en genuin länsteater. Nöjeslivet har kanske ett visst utvecklingspotential.

 Finns det något i Skellefteå som du saknar personligen?

– Jag är ju ny i stan så jag längtar efter att få ta del av allt som händer på orten. Att få ett nätverk som ger mig tillgång till att få veta vad som är på gång.

Vad är din egen bakgrund?

– Min identitet har jag nog som dokumentärfilmare för SVT och mina år som barnradioproducent på Sveriges radio. Det är där mina flesta arbetstimmar och slit finns. Så klart består också, det jag skrivit för scenen, repetitioner och premiärer, av mycket arbetsglädje och galna minnen.

– Men, då och då har jag gjort små utflykter till livet utanför branschen, till exempel som kommunikatör för Sveaskog och vd för Företagarna Norrbotten. För mig har det varit viktigt att inte ”bara” tycka till om saker utan att även skaffa mig självupplevd erfarenhet av samhällets olika strukturer, normer och referensramar. 

 Varför tackade du ja till jobbet som kultur- och nöjesredaktör på Norran? 

 – För att det är ett av världens roligaste jobb! Tänk att vara nördigt intresserad av all kultur och sedan ha som arbete att skriva och ta del av en stads nöjes- och kulturliv. Kan det bli bättre? säger Ingela Lekfalk och skrattar.

 – Jag har i nästan hela mitt liv jobbat på den producerande eller skapande sidan. Vilket gör att jag känner stor respekt till alla som ställer sig på scenen, gör en film eller ger ett konstverk liv. Samtidigt gör det också att jag ställer höga krav på det professionella skapandet oavsett om det är statligt eller privat finansierat. 

 Vad ser du fram emot i din nya roll?

– Att få jobba på en av Norrlands störst växande digitala tidningar. Att få lyfta människors röster och såklart även vara en del av kulturdebatten. Hela nöjes- och kulturbranschen består av så många olika uttryck. I underhållningen finns en hisnande kraft i att kunna belysa maktstrukturer, skoja om det svåra eller sätta känslor på det osagda. Någon sade en gång; ”Om du inte kan säga det, sjung det”, det är så sant.