Christina Lindqvist har alltid tyckt om att rita och måla.
Bokhyllorna hemma på Christinas kontor dignar inte av böcker, utan av pennor och pappersark. På den vita väggen hänger det karakteristiska illustrationer i mjuka färger. Vid skrivbordet sitter Christina och jobbar. Hon håller på att avsluta ett digitalt möte.
– Jag mår bra idag. Det har varit en lång och svår väg tillbaka med terapi. Jag har haft tur som kunnat hämta kraft från mitt skapande, säger hon eftertänksamt.
Christina växte upp i Kågemarken utanför Skellefteå.
– Under min uppväxt har instrument och ritgrejer alltid varit tillgängliga. Själva skapandet har kommit naturligt för mig. Jag lekte radio, sjöng och ritade.
Just närheten till sin kreativitet har fått henne att klara sig igenom tunga perioder i livet. Särskilt det tryck som kom från omgivningen efter att hon startat Facebookgruppen “Håll käften och lyd”, en grupp där arbetsmiljöproblem inom Skellefteå kommun togs upp.
– Jag lärde mig mycket av "Håll käften och lyd". Det är svårt och kanske lite dumt att vara den som står ensam mot en kommun. Man är ganska liten i det sammanhanget. Idag hade jag nog startat en förening istället och samlat ihop människor, säger Christina och blir allvarlig.
Christina Lindqvist har illustrerat en barnbok, startat en kör och arbetar på arkiv.
En extern utredning visade att Christina blivit utsatt för flera situationer av kränkande särbehandling. Den uppslitande konflikten bidrog till att hon till slut tappade livslusten.
– Man måste hitta ljus i mörkret och det var svårt när det också var pandemi. Men Solala, ett band från Göteborg, gav digitala live-streams och det var kul. Det blev små ljus i mörkret.
Tillsammans med sin kompis Frida kom hon på idén att skicka ett julkort och tacka Solala för de digitala konserterna. Frida peppade Christina att rita julkortet själv. Istället för att köpa ett färdigt.
– Det blev ett andningshål, en plats där jag sköt allt elände åt sidan och fick ett ljus i mörkret. Så mitt i möten med kommunen, journalister, terapi och bristande livslust knåpade jag med en bild. Något som gav hopp om framtiden, berättar Christina.
Christina Lindqvist.
När bilden var klar ramade hon in den tillsammans med en text som Frida skrivit och skickade den till Solala. Via Instagram frågade Solala ett halvår senare: ”Vem har gjort bilden?”. De ville använda illustrationen som omslag till sin julskiva. När albumet sedan var klart åkte Christina och Frida till Umeå för att se det färdiga resultatet.
Så här såg inlägget ut där Solala efterlyste den okända konstnären – som visade sig vara Christina Lindqvist från Skellefteå. I ramen syns bilden som blev skivomslag.
– Det var väldigt stort att få skivan i handen. Att just den bilden, som ritades i största mörkret, fick ett högre syfte. Det var fint att de inte brydde sig om allt det där med kommunen. Jag var så skör. Utan både självkänsla och självförtroende.
Christina blir blank i ögonen och samlar sig en stund innan hon fortsätter att berätta:
– Jag hade en sådan stark upplevelse av att aldrig mer få höra till i samhället och att ingen någonsin ville förknippas med mig mer. Det var fint av Solala, och viktigt för mig, att de ville använda det jag hade ritat.
Christina Lindqvist.
På fredag kommer Solala till Sara kulturhus. Christina och hennes vän Frida ska gå på deras konsert.
– I dag har jag nya uppdrag och arbete. En plats i samhället. Det här var en viktig kugge på vägen att komma tillbaka från utanförskapet, säger Christina och strålar.