Jan Danielsson växte upp i Bureå, inte långt från Bure AB och den tidens blomstrande träindustri ”nere på Skäret”. Mot slutet av 1950-talet, när han var i tioårsåldern, flyttade familjen till Skellefteå.
– Det kändes som att komma till en storstad. Jag tyckte det var jättespännande.
Som vuxen har han bott och jobbat i Umeå, under merparten av sitt yrkesliv som bibliotekarie. Parallellt har han drivit antikvariat i olika former.
– Men till slut blev det för mycket, då gick jag över till antikvariatet på heltid.
I bok- och skivbutiken Mingus finns numera tiotusentals böcker och LP-skivor. Det mesta är begagnat. En del får han, men han letar ständigt mer att köpa in.
– Rätt ofta hör folk sig och vill att jag ska titta igenom allt från enstaka bokkartonger till större boksamlingar, säger han.
Just så började historien om det sällsynta bokfyndet. En före detta kollega hade en anhörig som gått bort. Huset ett par mil utanför Umeå var fyllt av böcker som skulle säljas eller slängas.
Jan Danielsson åkte dit. Han hittade mycket som han ville köpa. Mot slutet av genomgången såg han en hög med böcker i ett hörn. Längst upp låg ett par som såg lite extra intressanta ut.
– Dem ville jag titta närmare på.
Det visade sig vara originalutgåvor, på tyska, av de två sista böckerna Franz Kafka gav ut medan han levde: En läkare på landet från 1919 och En hungerkonstnär, utgiven 1924, samma år som Kafka dog i tuberkulos. Åren därpå utkom Processen och de andra två romanerna som skulle säkra Franz Kafkas plats i litteraturhistorien. Men redan under sin levnad gav han alltså ut några små böcker.
Att hålla de tunna volymerna i sin hand var ett stort ögonblick för Jan Danielsson.
– Jag kände att herregud alltså, hur har de här hundra år gamla böckerna hamnat här?
Böckerna kom senare att säljas via en stor auktionsfirma. Torgny Schunnesson, känd som bokexpert i Antikrundan i TV, var med i processen. Auktionen gav en fin slant och Jan Danielsson fick vara med och dela.
– Jag ville inte ha något, men min före detta kollega ville absolut ge mig en del, eftersom jag hittade böckerna.
Under åren i Skellefteå bodde familjen i ett trähus på Storgatan 57, nära den plats där Viktoriabron senare skulle byggas, och bara ett par stenkast från dåvarande Stadsbiblioteket. Det var en viktig upptäckt för Jan Danielsson.
Från serierna i Djungel-Jim hade intresset vänts mot Mark Twain-äventyren i Tom Sawyer och Huckleberry Finn. Och suget efter mer fanns hela tiden.
– Jag bodde på biblioteket. Men när jag var riktigt ung fick man inte låna på alla vuxenavdelningar, och det var även begränsat hur många böcker man fick låna.
Möjligen, antyder han, försökte han någon gång tänja på de reglerna.
– Fast en del bibliotekarier var ganska hökaktiga på den tiden. När jag sen blev bibliotekarie själv var det ju som en helt annan värld.
Sara Kulturhus tycker han är fint, men den bokutgallring som skett i och med att flytten av stadsbiblioteket ställer han sig frågande till.
– Det är ju så lite böcker kvar! Det tycker jag är trist.
Har du något tips kring hur man kan veta om en bok är värdefull?
– En originalutgåva, första upplagan av äldre bok, som inte tryckts och distribuerats i stor upplaga, kan vara en dyrgrip. Fint skick är en fördel. Lokalhistoriska böcker om släkter, byar och bygder kan också betinga högt pris.