Samuel Rosén har under namnet Esenar skapat låtarna tillsammans med Malin Frimodig. Sjunde augusti uppträder dem i Stadsparken tillsammans.
Tonerna svävar högt ovanför huvudet, rör sig mellan världsrymden och jordens yta, från det bländande ljusa till dimmigt mörker. Malin Frimodig går långsamt genom Stadsparken, sätter sig på en bänk som omgärdas av grönska och blå himmel. Sjunde augusti står hon på precis samma plats, men då med publik framför sig och med Loreen väntandes i kulissen. Under artistnamnet Mej gör hon sin allra första stora spelning när Waiting for Summertime intar Sommarskellefteå.
– Det känns jätteroligt, och lite overkligt. Vi har knappt spelat live, så det blir fint att göra det som förband till Loreen, säger hon.
På scenen gör musikpartnern Esenar, eller Samuel Rosén som han heter, henne sällskap. De möttes av en slump på en musiktävling i Piteå 2019, där båda deltog.
– Jag tyckte om det Malins sång, och hörde av mig till henne. Sedan dess har vi skickat musik fram och tillbaka mellan varandra, och ur det har låtar vuxit fram, säger han.
Malin Frimodig har hållit på med musik på olika sätt sedan hon var liten. Nu debuterar hon under artistnamnet Mej.
Två musikvärldar förenades, där Samuels bakgrund inom hiphopen mötte Malins textbaserade pop. Nu släpper de sin första ep ”Addictions”, en port in till ett annat universum där skörstark sång ackompanjeras av fågelkvitter, brus och toner som sakta upplöser vardagens vassa kanter. Basgångarna tar lyssnaren i handen, suddar ut marken, välkomnar atmosfärens otydlighet.
– Det känns som att vi hittat hur vi ska låta, vi har landat i ett sound. Det är svävande, det är vår alldeles egna värld av ljud. Ju mer vi skrivit och producerat, ju mer har vi landat i att vi vill röra oss bort från det vanliga sättet att bygga låtar. Det allra bästa är att komma hem, se att Samuel skickat en ljudslinga och bara försvinna in i musiken, säger Malin.
– På många sätt är det synthbaserad pop, men med influenser från afrobeat och dancehall. Där ryms en lätthet, men också tunga basgångar. Det kanske är en konstig grej att säga, men jag tycker inte riktigt att jag hört något som låter som oss, fortsätter Samuel.
I texterna ryms korta scener, ett kollage av sådant som Malin passerar på väg till jobbet, små vardagsvackra stunder, hur solstrålarna lägger sig mot marken och nattliga bilfärder.
– Innan jag flyttade tillbaka till Skellefteå studerade jag skrivande i Kanada. Där gick jag en kurs om poesi i vardagen, att iaktta och skriva ned sådant som stannar kvar. Det har jag tagit med mig in i musiken, jag sammanfogar små scener, som scrapbooking. I låten ”Intro” sitter jag på Falkträskberget med någon jag är kär i, i ”Blavla” kör jag bil hem från Trästockfestivalen i midnattssol, säger Malin.
Svävande och rytmisk. Det är två av orden Malin Frimodig använder när hon beskriver sin musik, som hon skapar tillsammans med Samuel Rosén.
Hon reser sig upp, lämnar grönskan bakom sig och rör sig mot en långsamt porlande Skellefteälv. ”Addictions” inramning speglas i årstiden, det soliga lätta men också skavsåren, myggbetten.
– Vi har mycket mer på gång, vi är så peppade på framtiden. Nästa gång blir det ett vintersläpp, sådant man ska lyssna på när det är bitande kallt. Tills dess längtar vi efter att spela live, tillsammans. Nu har vi ett bra set, det blir spännande att se vad folk tycker, säger Malin.