Arrangörerna Mikael Lundmark, Niclas Hällgren och Joachim Manberg sitter på en bänk i Stadsparken som nu förvandlas till serveringstält.
Solen bränner mot Strandgatans asfalt, värmer upp Stadsparkens stenfundament och grässtrån. Mikael Lundmark, Joachim Manberg och Niclas Hällgren slår sig ner på en bänk. Vägen har precis spärrats av, och platsen där de sitter förvandlas om några enstaka dagar till motsatsen av ett grönskande lugn.
– Ja, här blir det serveringstält. Men en av förändringarna i år är att lokala Rustique tar över älvstältet, säger Mikael Lundmark.
Han höjer handen, pekar mot Stadshotellet och Storgatan. Där kommer scenen alldeles snart att växa fram, den som ska inrymma bokningar som Movits!, The Ark, Magnus Uggla, Noice och Dolly Style.
Är det lugnet före stormen nu?
– Nej. Det är stormen före stormen, säger Mikael Lundmark och skrattar.
– Ja, den här veckan är det fullt upp. Det blir inte sommarlov förrän efter Stadsfesten, det är sedan gammalt, säger Joachim Manberg.
I Artistkontorets lokaler, bara ett stenkast från festivalbygget, sitter Stadsfestens tidigare festivalgeneral Gunnar Karlsson. Nu ska han ratta nya festivalen Skellefteå Summertime – men för Norran berättar han om starten och minnesvärda artistupplevelser.
Hundra meter därifrån sitter Gunnar Karlsson, i en fåtölj i Artistkontorets lokaler. För två år sedan lämnade han posten som festivalgeneral, för att satsa på nya musikfesten Skellefteå Summertime i augusti.
Han tittar ut över stadens förvandling, från bilvägar till scenplats, kullersten till tivoli, stiltje till publikhav. Kroppen minns, i hans muskelfibrer finns allting bevarat.
– På något sätt är det bra att jag fick två år på mig att vänja mig, men det är klart det känns. Jag har levt med festivalen i 27 år, direkt gator började spärras av och staketen åkte fram kom känslan tillbaka, även om den blandas med ett lugn. I år kommer jag inte att stå där. Vi får se om jag går dit privat, jag vet inte hur det hade känts. Om jag hade kunnat koppla av, säger han.
För att förstå slutet, måste man också förstå början. Stadsfesten vilar på en stadig musikgrund, som startade med Skellefteåfestivalen, och där, i begynnelsen, fanns Gunnar Karlsson. Året var 1994. Han hade precis återvänt till Västerbotten och sitt ordinarie jobb som elreparatör, efter en turné med The Wannadies. Men ett storvarsel väntade, och han blev en av de som fick gå. När han stegade in på Arbetsförmedlingen fick han ett tips – Urkraft hade fått i uppdrag att arrangera en festival i samband med att Skellefteå fyllde 150 år som stad 1995.
– Vi var ett gäng bestående av kring 20 ungdomar som byggde upp en festival från grunden. Första året, det var speciellt. Ingen av oss hade gjort något liknande och vi gjorde många misstag. Som att inte hinna bygga klart staketet, och inte förse besökarna med band på handleden. Så många fick nog gå på festival gratis den sommaren, säger Gunnar Karlsson och ler.
Senast Stadsfesten arrangerades var 2019 – då stod bland annat Veronica Maggio på stora scenen. I år blir området något mindre, med tivoli på parkeringen vid gamla posten.
Skellefteå fick en plats på Sveriges festivalkarta med artister som The Cardigans, Lisa Ekdahl och 4 Non Blondes. Redan där, under det första trevande året, sattes tonen för kommande decennium. Storheter som Iggy Pop, Ramones och Suede stod på scenen och festivalen hade som mål att boka minst två internationella akter per år.
– När vi startade insåg vi att många bokningsbolag saknade en scen i Skellefteå. Trästockfestivalen var väldigt nischade på den tiden, så det behövdes fler scener. Nu i efter hand känns det nästan overkligt när man tittar på vilka vi fick hit, säger han.
Mikael Lundmark och Niclas Hällgren vid Storgatan, där scenen ska inrymmas.
Vi förflyttar oss tillbaka till Stadsparken. Mikael Lundmark, Joachim Manberg och Niclas Hällgren diskuterar uppbyggandet av mixerbord och staket. 2005 tog de över driften av festivalen från Urkraft, och namnet blev Stadsfesten. Det är lätt att stanna i svunna tiders bokningar, men faktum är att världsstjärnor många gånger prytt torget även i Stadsfestens regi. Rita Ora, Sebastian Ingrosso och Robyn, för att nämna några.
– 2005, då skulle allt egentligen läggas ner. Urkraft hade inte ekonomin. Men vi gick samman, och det blev en festival. Då i mindre skala än tidigare, men successivt växte vi igen. Och några av de mest minnesvärda spelningarna har skett sedan dess, säger Joachim Manberg.
Det är omöjligt att sammanfatta nästan 30 år av musikfest. Men några historier återkommer, i samtalet med trion i Stadsparken och på Gunnar Karlssons kontor alldeles invid. Robyn 2011 är en sådan.
– Jag bokade henne just innan hon slog internationellt. En av tre Sverigespelningar. Det är det mest brutala jag varit med om. Just innan hon skulle dra igång kom nästan alla, köerna ringlade sig längs med hela gågatan. Entréerna flyttades flera meter för att det var sådant tryck, säger Gunnar Karlsson.
– Ja, då var vi riktigt oroliga. Vi var rädda att folk skulle komma till skada, det var kaos. Men allting gick bra, och publiken kokade. Det var en fantastisk spelning, säger Mikael Lundmark.
Ytterligare en anekdot rör ingen mindre än Iggy Pop. Efter en av sina spelningar på Skellefteåfestivalen bestämde han sig för att delta i efterfesten, som då ägde rum på det som tidigare kallades Mollys. Men han ville inte gå, eller träffa någon annan, så förfrågan löd: Kan ni fixa en limousin?
– Och det var bara några meter mellan scenen och festen. En limousin hade inte ens rymts. Tillslut fick vi be ett gäng personer bilda en ring runtom honom, och ta honom ner. Han satt stilla och drack öl i sin ensamhet, tills Fatboy Slim spelades. Då slet han av sig tröjan och sprang till dansgolvet – där han stannade, säger Gunnar Karlsson.
Fortfarande är kvällen närvarande i många Skelleftebors medvetande, hur de stötte ihop med en barbröstad Iggy Pop en sen sommarnatt. Detsamma gäller hur Suede, som då var några av de allra största, lånade ett gäng cyklar och tog sig runt staden, eller hur Joey Ramones fötter fick tejpas innan spelningen, för att hans skelett var så skört.
– Det finns så mycket mer att säga, minnas och berätta. Jag är glad att jag har varit med så länge, och siktar på många fler år med festival, men den här gången på Norrvalla med Skellefteå Summertime. Det första året kör vi i augusti, men framöver är planen att överta månadsskiftet juni-juli, när Stadsfesten inte finns mer, säger Gunnar Karlsson.
Stormen före stormen. Så beskriver Mikael Lundmark, Niclas Hällgren och Joachim Manberg tiden innan Stadsfesten startar.
Beslutet kring att lägga ner kom naturligt. Byggnationer i stadskärnan gör det omöjligt att anordna en stadsfestival många år framöver – det var dags för ett avsked.
– Vi har fått landa i det här, och eftersom Stadsfesten skjutits upp två gånger är vi mest glada att vi faktiskt får göra festival en sista gång. Det är vemodigt, men vi tror att det kommer bli riktigt bra, säger Mikael Lundmark.
Förutom att Rustique tar över serveringstältet sker ytterligare förändringar. Tivolit flyttar till parkeringen invid gamla posten, samt på torget som tidigare år. Området har krympt, vilket innebär ett mindre publiktak.
Arrangörerna hoppas på en slutsåld grand finale.
– När det gäller musiken är vi väldigt stolta över att vi lyckats fånga en av The Arks första spelningar i sommar och Magnus Ugglas turnépremiär. The Ark är äntligen tillbaka, de behöver hela fredagen på sig för att förbereda scenen. De bådar riktigt gott. Dessutom har vi Movits! och Noice, vilka båda är otroliga liveband. Noice, vars sångare är lokala Funky Dan Larsson, kommer avsluta årets festival – och sätta punkt för Stadsfesten, säger Mikael Lundmark.
Telefonerna ringer. Stora scenen ska byggas, knallar ska tas emot. Början på slutet är här.