Föreställningen är uppdelad i en mängd scener, med många klädbyten.
Föreställningen baseras på boken med samma namn, av Mats Jonsson. När författarens farfar dör, och familjen öppnar det förbjudna skrin som alltid funnits i hans hem, visar det sig att han härstammar från en släkt av skogssamer kring Malå. I samband med dödsfallet hittar de foton från renskiljningar, renmärkesbevis och brev från Lappfogden. Men allt har varit hemligt.
– Det är en historia att relatera till. Både för många andra och för mig, säger Johanna Sandström Lehto.
Hon berättar att hennes föräldrar är från Kiruna och har en liknande bakgrund som den Mats Jonsson har.
– Det finns en skam där bak någonstans. Jag tror att många som ser föreställningen kan känna igen sig i den. Du kanske har hört att det funnits samer i släkten tidigare på något sätt, men sen vet du inte så mycket mer om det.
Nu hoppas hon att berättelsen ska inspirera andra att ta reda på mer.
– Så har det blivit för mig. Det är ju ett kulturellt folkmord som har begåtts där en del av skogssamernas historia har raderats ut. Det är en blind fläck som vi måste berätta om.
I ”När vi var samer” får publiken följa Mats Jonssons sökande tillbaka i tiden. Han hittar en ny samisk identitet och upptäcker händelser som påverkar oss än i dag. Handlingen skiftar mellan dåtid och nutid.
– Föreställningen är uppdelad i en mängd scener, cirka 40 stycken. De utspelar sig i olika tider och sammanhang, med många klädbyten. Det är ett berättarspråk som funkar till en sådan här berättelse och som gör att det blir händelserikt.
Jag tror att många som ser föreställningen kan känna igen sig i den, säger regissören Johanna Sandström Lehto.
Produktionen består av flera samiska konstnärer. Musik och ljud står Katarina Barruk för, som bland annat blivit känd för sin musik med texter på umesamiska. Hennes far, Henrik Barruk, har bidragit med översättning av manus till umesamiska. Bakom scenen verkar den samiska formgivaren Anna-Stina Svakko som står för kostymdesign tillsammans med Lotta Nilsson. På scen finns Anna Åsdell och Paul Ol Jona Utsi med sydsamiskt respektive nordsamiskt påbrå.
– Men i föreställningen är det umesamiska som gäller, som vi berättar en del av historien på. De delarna är textade, så publiken behöver inte vara orolig att de inte ska hänga med. Men umesamiska är ganska likt det jag och Anna är vana vid. För oss har det varit ganska lugnt att lära oss manus, säger Paul Ol Jona Utsi.
Värre har det varit för de andra tre skådespelarna.
– Men vi har med oss en språkcoach som hjälper oss. Så nu är vi på banan. Men visst har det varit svårt att lära sig, säger Annika Nordin. Hennes favoritscener är när hon gestaltar historiska personer.
– Då kan man ta ut svängarna lite mer. Jag varvar med att spela personer som lever. Till exempel kommer Mats att sitta här i publiken, med familjemedlemmar, och då vill man göra det så autentiskt som möjligt.
Karaktärerna i När vi var Samer pratar både umesamiska och svenska.
Men skådespelarna förväntar sig att publiken kommer att ha skiftande åsikter om ”När vi var samer”.
– Så ska det vara. Det är bra om det blir diskussioner och väcker tankar, säger Anna Åsdell och får medhåll av Paul Ol Jona Utsi.
– Det är en föreställning som inte bara handlar om samernas ursprung, utan som ger igenkänning för alla grupper som drabbats av ett utanförskap. Den kan väcka tankar hos alla, säger han.
Samtidigt betonar Paul Ol Jona Utsi att humorn har en viktig plats i föreställningen.
– Publiken kommer att skratta och ha kul. Det kan jag lova.