Åtta mil från Skellefteå, längs E4 söderut, förbi Ånäset, Lövånger och in i Robertsfors kommun. Där delar sig vägen, skyltar skvallrar om östra och västra Valsfäboda. En liten by, med sammanlagt fem gårdar, som delas av en stor motorväg. Två hus på ena sidan, tre på andra.
Svante Bäckström öppnar de blå pardörrarna på en av Västerbottensgårdarna och kliver ut på gräsmattan.
– Vi har tagit över gården efter mina föräldrar, det är en riktig släktby och en plats där jag spenderat mycket tid både som barn och vuxen. Nu bor vi här i sommar, annars brukar vi bo i Umeå, säger han.
På andra sidan en åker, med skogen som inramning, skymtar grannhuset. Byns jordbruk, som funnits i generationer och som på många sätt definierat bygden. Djuren, traktorerna, sådden och skörden har varit en självklar fond i Svante Bäckströms tillvaro, och berättelserna om jordbrukets grundare Anders Andersson har alltid funnits där. Ett kargt 1700-tal, där Valsfäboda var avskärmat från omvärlden. Och så en dräng som blir hemmansägare, som ska bruka jorden och ställa mat på borden.
– Ja, jag har levt med Anders Andersson länge, som liten hörde jag historierna hela tiden. Och då målades han ut som en hjälte, men när jag blev äldre och började reflektera över honom som person insåg jag någonting – han misslyckades ju med allt, säger han.
Och det är där, i människan Anders Andersson och hans komplexitet, som Svante Bäckström tar avstamp i debutromanen "Så höjer sig landet". Västerbottens kustland befinner sig i en intensiv kolonisering, bönder placeras ut i bygden, allt ska odlas och bebyggas. Mitt i det existerar Anders Andersson, som vill fly åkrarna, in mellan tallarna och försvinna i blåbärsriset. Han slits mellan att vilja ge sin familj ett bättre liv och sin egen dröm om att bli ett med trädstammarna.
– Norrland exotifieras mycket i litteraturen, precis som människor som levde förr i tiden. Egentligen tror jag att de var mycket som oss, med samma problem. Anders Andersson slets mellan vem han förväntades vara enligt dåtidens normer, och vad han ville göra. Han är komplex, gjorde han rätt egentligen? Var det schysst mot hans familj? Eller var det klokt att vara ute i skogen och jaga?, säger Svante Bäckström.
Parallellt med Anders Anderssons naturromantiska inre konflikt målar han upp ett samhälle i förändring. Staten hade beslutat att Västerbotten skulle befolkas, utan att ta hänsyn till de som redan bodde där och den orörda naturen.
– Det fungerar som en fond till den här mänskliga berättelsen, inte helt tydligt men det finns där i bakgrunden. Och det är viktigt att påpeka att det handlar om en skönlitterär bok, även om inspirationen kommer från verkliga människor.
Svante Bäckström började författa "Så höjer sig landet" för ungefär sex år sedan, utan att ha några förhoppningar om att det skulle bli en utgiven roman.
– Jag har aldrig skrivit förut, förutom i skolan kanske. Det var spännande, att hitta en historia men också förstå vad jag hade för språk.
31 juli tar Anders Andersson plats i landets bokhandlar, något som Svante Bäckström beskriver som lite overkligt.
– Det känns roligt att den här berättelsen, som funnits i 200 år och som förts vidare muntligt, nu finns nedskriven.