Jakob Hultcrantz Hansson gestaltar Didrik i Västerbottensteaterns föreställning Jernbanan.
Västerbottensteatern tar oss direkt in i cellen på Långholmen där Didrik Mårtensson från Lillvattnet håller rättegång med sig själv. Brottet han dömts för är förskingring av statliga medel. Om så är fallet tvistar hans inre samvete om.
Runt honom svävar människorna som haft avgörande roller i hans liv. Hustrun Anna-Stava, konsul Lidstedt, föräldrarna, syskonen och den sanningssägande Hagar. De ömsom tröstar och ömsom anklagar honom.
Genom effektfulla ljusväxlingar åker vi genom hans liv. Ensemblen spottar sig i nävarna och drar handen genom håret för att med rostiga spadar dika. Lön får de genom nödbidrag från staten.
Vi börjar med allt som är gediget, för i andra akten blir det till slut plågsamt.
I de talade partierna verkar ensemblen njuta av att få ge liv till Dag Thelanders manusbearbetning. Och han har gjort ett gediget hantverk. Saras närvaro pulserar. Särskilt när Ellenor Lindgren, som kan sin Sara, låter sin dialektala känsla ge ett extra liv till texten. Ellenor Lindgren bär svärtan, samvetet och själen i eposet med högburet huvud, under hela föreställningen.
Den unge Didrik Mårtensson är inspirerad av Sara Lidmans farfar vars mål i livet var att få rälsen till bygden. Hans kamp blir, i Västerbottensteaterns uppsättning, en musikteater.
Jakob Hultcrantz Hansson gestaltar den verklighetsbaserade entreprenören Didrik med ett enligt recensenten övertygande djup i de talade partierna.
Jakob Hultcrantz Hansson gestaltar den verklighetsbaserade entreprenören Didrik med ett övertygande djup i de talade partierna och blir så mycket mer än hjälten. Han tappar bitvis besinningen och örfilar sin son, lägger sig med den sanningssägande Hagar, glömmer trohetslöften och får ett mänskligt begär till det han inte kan få, samtidigt som han utan pardon strävar vidare i sitt mål att göra gott för människan. Han balanserar mellan egen äregirighet och en kärlek till bygdens framtid.
Recensenten anser att Sonja Lindblom, med finstilt skådespeleri, ger flera olika karaktärsfulla herrar. Särskilt träffsäkert i sin karaktär som konsul Lidstedt.
Sonja Lindblom gör med finstilt skådespeleri flera olika karaktärsfulla herrar. Särskilt träffsäkert i sin karaktär som konsul Lidstedt. Även Andreas Anterot imponerar då han med sin rytmiska tunga gör broder Per, PappeMoses och rallar Goliat.
Amina Avdic gör Anna-Stava medmänsklig och stundtals skör. Henrik Gustafsson är med sina gubbar ibland på gränsen till buskis men backar skickligt hem, precis i tid.
Nämnas bör även Caroline Romare som med imponerande enkelhet skapat en scenografi med såväl fängelsemiljö som Lillvattnets handelsbod.
Det är ett stort ansvar för en teater att välja rätt manus till rätt ensemble. Vid ett beslut att sätta upp en pjäs där hälften av texterna ska framföras sjungande behöver det till exempel säkerställas att de tilltänkta utförarna behärskar den konstformen.
Fr v: Sonja Lindblom, Andreas Anterot, Amina Avdic, sittandes Jakob Hultcrantz Hansson.
I Västerbottensteaterns uppsättning, i samarbete med fria teatergruppen Östfronten, av Jernbanan ställs krav på skådespelarna som de inte riktigt har förutsättningar att fullfölja. Det blir obekvämt. Både för publik och de som kämpar på scenen.
Var finns den konstnärliga ledningen? Skådespelarna är utelämnade till att genomföra det regissör, producent och ytterst ansvarige vd gett dem som uppdrag att gestalta.
Det här är visserligen ingen musikal med krävande musikstycken. Det är musikteater som ger utrymme för andra friare tolkningsföreträden. Bristande träff av toner kan uppvägas med närvaro och en konstnärlig höjd i berättande.
Ellenor Lindgren, Henrik Gustafsson, Andreas Anterot, Sonja Lindblom, Jakob Hultcrantz Hansson och Amina Avdic i Västerbottensteaterns föreställning Jernbanan.
För problemet i uppsättning är sången. Vilket i andra akten till slut överskuggar det vackra språket och det starka manuset och blir besvärande. Dock gör kapellmästare Mattias Kågström ett fantastiskt jobb som ensam musiker och pianist under den 2,5 timmes långa föreställningen.
Tack vare det genuina skådespeleriet i de talade partierna är detta, trots brister i sånginsatserna, en föreställning som förtjänar sin publik.
Berättelsen finns där. Viktig, klar och levande. Västerbottensteatern har en unik berättartradition. Denna gång blev det dock i fel format.
Fakta
Jernbanan är producerad av Västerbottensteatern i samarbete med fria teatergruppen Östfronten.
Manus: Dag Thelander efter Sara Lidmans romansvit
Musikkomposition: Per Wickström
Bearbetning och regi: Bobo Lundén
Scenografi: Caroline Romare
Mask och kostym: Helena Andersson
Ljusdesign: Maria Ros
Scenisk rörelse: Kajza Rauhala
Kapellmästare: Mattias Kågström
Medverkande: Andreas Anterot, Amina Avdic, Henrik Gustafsson, Jakob Hultcrantz Hansson, Mattias Kågström, Sonja Lindblom och Ellenor Lindgren.