Elisabeth skildrar livet på en soptipp i Europa

Ett vardagsliv – men mitt i en iskall soptipp. Elisabeth Hultgren har i tio års gjort ideella hjälpinsatser i fattiga områden i Rumänien, och det är där hon tar avstamp i sin skönlitterära bokserie. Nu skriver hon på uppföljaren till sin debutroman ”Enita”.

Elisabeth Hultgren har i många år besökt utsatta områden i Rumänien – och det är där hon mött personerna som inspirerat till hennes bokserie om flickan Enita.

Elisabeth Hultgren har i många år besökt utsatta områden i Rumänien – och det är där hon mött personerna som inspirerat till hennes bokserie om flickan Enita.

Foto: Maria Wallin

Skellefteå2021-06-13 20:15
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Platsen är någonstans i Europa, och kölden knäppar bland soporna. Invid skräpbergen syns små skjul, och familjer som värmer sig vid eldarna. Där leker flickan Enita som inte vet något annat än livet på soptippen, tills myndigheterna en dag bestämmer sig för att riva hennes hem. Elisabeth Hultgren, lärare i Skellefteå, är författaren bakom historien om Enita. Förra året gav hon ut bok nummer ett, nu arbetar hon på uppföljaren. 

– Karaktärerna är fiktiva, påhittade. Men miljön finns på riktigt. Knastret i det torra gräset, lukten och flugorna. Jag har medvetet inte skrivit vilket land Enita bor i, men mycket är inspirerat av mina egna resor till Rumänien, säger hon. 

undefined
Första boken har titeln ”Enita”, och uppföljaren skriver Elisabeth Hultgren på.

Mycket började där, när Elisabeth för första gången bestämde sig för att volontärarbeta i ett hårt drabbat område i Rumänien. För tio år sedan satte hon sin fot på en soptipp som i själva verket var många familjers hem. 

– Det tog lång tid innan polletten föll ner rent känslomässigt. Sedan dess har jag besökt samma plats ett par gånger per år och lärt känna de som bor där. Jag kommer speciellt ihåg när jag var där en vinter när det var tio minusgrader och snön vräkte ner. Det gjorde ont att de bodde i sådana förhållanden, säger hon.  

2011 började rapporter komma om hur myndigheter i Frankrike rev ner romska boplatser, och det väckte något i Elisabeth. Hon satte sig ner och började skriva om flickan Enita, som en symbol för alla de barn som lever i fattigdom runt om i Europa. 

– Jag tänkte mycket på det, vem för egentligen barnens talan? Jag ville skriva ur deras perspektiv. Samtidigt ville jag skildra en mer nyanserad bild av personerna. De är mycket misär men mitt i allt det karga och fattiga finns det skönhet och värme. Kontrasternas kontraster, fattig men ändå rik, säger Elisabeth. 

Hon hoppas att berättelsen om Enita kan motverka fördomar, förebygga mobbning och påverka attityder. 

– Tanken är att det ska bli en serie. Jag vill fortsätta berätta om det här, och uppmärksamma den fruktansvärda situationen som finns i många länder i Europa. 

Fakta

Elisabeth Hultgren 

Gör: Arbetar på Baldergymnasiet, språkintroduktion. 

Bor: Sörböle

Aktuell: Släppte boken ”Enita” 2019 och arbetar nu med bok nummer två, som skildrar Enitas fortsatta livsöde.