Stina Wollter. Hon är kroppsaktivisten som för fem år sedan klev in i vårt instagramflöde med väl valda danssteg till MC Hammers "Can't touch this", iklädd bh och trosa, ensam på sitt lantställe, med livsglädjen hängande i luften. En liten filmsnutt, bara på några sekunder, som signalerade att år av skam, självhat och bantning var över. En liten filmsnutt som över en natt fick Stina Wollter att bli inbjuden till tv-soffor, få 25 000 nya följare på instagram men som också väckte hat, hot och tillsist motreaktionen i hashtaggen #dansaförstina.
Hon är konstnären, som i över 30 år arbetat och föreläst om skapande, verk som just nu går att beskåda på Museum Anna Nordlander. Men hon är också musikern, mamman, dottern, systern och människan. Och allt det får plats när hon kliver upp på Nordanåteaterns scen under lördagseftermiddagen. Hon presenterar kvällen som ett absurt kinderägg, med utgångspunkt i frågeställningen: vilka berättelser har format oss? Vilka berättelser har format henne? Hon låter publiken få en mångbottnad bild – destruktiva relationer, anorexin som tog hennes syster, hatet som tar sig in i hennes inkorg, kärleken som gör detsamma, leken, skrattet och sorgen – där det mesta på något sätt bottnar i synen på oss själva, synen på kroppen.
Det är svårt att värja sig, speciellt som kvinna. Det finns, tyvärr, väldigt få av oss som har en okomplicerad relation till det – som Stina Wollter beskriver det – bara är form. Höft, mage, lår – det är former precis som träden, molnen, betorna, rovorna. Och inte ställer sig någon och hatar på en stackars rova för dess veck eller rundhet?
I Stina Wollters berättelser blir det så enkelt, men också varmt, berörande och fruktansvärt roligt. Hon förklarar att i alla snäva mallar, enformiga kroppsformer vi matas med behövs ett motstånd. Och motstånd, det är skapandet. Det är konsten där hon får svara, där hon får äga orden som sägs om denna kropp. Där hon får leka, där hon får stoppa tio guldbestick inuti en magvalk.
Föreställningen avslutas med musik som hon skrivit tillsammans med sin man Micke Olsson Wollter, toner som alla adderar nya lager i det som är att vara människa, och vara Stina Wollter. När de tackar för sig är Nordanåteatern fylld av lika mycket våta kinder som magknipsframkallande skratt.