Romanen ”Pojken från skogen” handlar egentligen och i efter hand om något mycket mer och större, inte minst en amerikansk presidentkandidat med tveksamt förflutet och skrämmande agenda. En av hans assistenter talar förresten om ”fake news”.
Kandidaten från helvetet råkar vara gammal bekant med den försvunne tonårspojkens far och vi talar mäktiga krafter och många suspekta figurer, men vem de inte räknat med är grabben från vildmarken som blivit 30 år äldre, träffande nog kallas Wilde och har kvar förmågor som vanliga barn aldrig tillägnat sig samt god hjälp av mamman till sin omkomne bäste kompis.
Låter det krångligt? Förmodligen – och ändå är det bara nötskalsversionen. Har man läst Harlan Coben eller sett ”Safe” vet man att han inte drar sig för att skruva kompliceringsvredet till maxläge. Men han vet också hur läsare ska naglas fast. Just när man fattat hur det verkar ligga till kommer tvärvändningen och plötsligt är intet vad det sett ut att vara. Om detta kan man tycka vad man vill, liksom att påkomna skurkar, ställda inför en pistolmynning, babblar lite väl länge om varför de gjorde som de gjorde, men ingen kan förneka att Harlan Coben behärskar sitt hantverk till fulländning. ”Pojken i skogen” är svår att lägga ifrån sig innan man drabbats av den sista av dess oräkneliga överraskningar.