Ingen författare fastnar längre med fingrarna mellan tangenter. Vilka yrkesrisker återstår? Gamnacke? Nesser ser andra möjligheter och de drabbar inte enbart Franz J. Lunde, innan ”En skriftställares sista dagar och död” varken avslutats eller publicerats. Ytterligare några skribenter stryker med, av till synes obegripliga skäl, innan mysteriet blir ett fall för – rätt gissat! – kommissarie Gunnar Barbarotti.
Lundes frånfälle föregås av onda aningar. Under den ena ”författaraftonen” efter den andra ställer en kvinna samma obehagliga fråga, men mer än så tycks det inte bli. Lunde fortsätter att leva sitt dekadenta liv, det som speglas i det skrivande vi också får ta del av och faktum är att det efter ett tag blir väl mycket av både det ena och det andra.
Men till slut går det som det går och när Barbarotti träder in på arenan blir det intressantare, inte minst för att hans kollega och själs älskade, Eva Backman, inte bara befinner sig på andra sidan jorden utan också deklarerat att hon vill ”ta en paus”. Det låter illavarslande och till råga på allt ska han, och vad det lider även Backman, lösa några mordgåtor.
Vid det laget har romanen lyft och Barbarottis melankoliska funderingar och (trots allt) kärleksfulla småprat med sin Eva gjort även detta stycke Nesser till en läsnjutning.