Suveränt berättat om talang med baksida

Han är sig både olik och lik. Plötsligt talar vi inte 800 eller 1 100 sidor utan 266. Men annars är det mesta som det brukar. I ”Senare” bygger Stephen King sin berättelse genom att rucka på en naturlag. Det har fungerat förr och det fungerar nu, inte enbart på grund av den lilla twisten, utan också och framförallt för att King är en fantastisk stilist.

Stephen Kings roman ”Senare” är översatt av John-Henri Holmberg och ges ut av Albert Bonniers förlag.

Stephen Kings roman ”Senare” är översatt av John-Henri Holmberg och ges ut av Albert Bonniers förlag.

Foto: Evan Agostini

Bokrecension2021-08-04 10:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det handlar om Jamie Conklin, första gången vi möter honom sex år. Han och hans ensamstående mamma är grannar med ett äldre par där kvinnan nyss avlidit, knall och fall. Men medan hans mamma tröstar den nyblivne änklingen pratar Jamie med hans framlidna fru.

Han kan nämligen tala med de döda.

Det verkar otroligt, men hans mamma tror honom, för hur skulle han annars kunna berätta var den hädangångna gömt sina ringar?

Och medan folk samlas runt en man som dödats i trafiken står hans illa tilltygade vålnad och pratar med Jamie.. Hans mamma fattar och vet, men ber honom tala tyst om saken.

Emellertid har hon ihop det med en annan kvinna, Liz, som å ena sidan är polis, å den andra kriminell. Liz har också upptäckt Jamies gåva och vet hur hon ska utnyttja den. Jamie, vid det laget 15 år, blir indragen i händelser som slutar i mer än ett fall av ond bråd död, och som om det inte skulle räcka med det …

Stephen King må vara 74, men när han ger röst åt barnet och tonåringen är det sexåringen respektive 15-åringen som talar och tänker och mitt i eländet finns humorn, paketerad i ett språk, så föredömligt avskalat att såväl Facebookmeddelare som stolpiga krönikörer och aspirerande författare borde läsa och lära.