I ”en del har det bra” (Kaunitz – Olsson) fortsätter han att betrakta/beskriva tillvaron med mörka bilder och fräsch blick. Undertonen är inte sällan dyster, men skrattar gör man ändå.
Stenmark, 72 i år, är skämttecknare men också utbildad på Konstfack. Både det ena och andra, liksom det tredje, märks. Hans bilder tycks ofta hämtade från en tid flera decennier tillbaka, är lika ofta collage och tillsammans med bildtexterna är de nästan alltid väldigt roliga.
Några av tvåradingarna håller på egen hand. Som ”jag hade en taskig barndom, men som tur var det jag som var taskig”.
Men ”minken var inte fridlyst, så det var bara att lägga an”? Nja, men om mannen med bössan betraktar en dam i päls däremot.
”När jag väl lärt mig några ackord tänkte jag bli countrysångare. Självömkan var jag redan en baddare på.”? Ännu bättre med en dysterkvist utanför en betongtrist skola
Det är kombinationen som gör’et.
”Du ska dö i år! Väste han. Med tillägget: Det är den 31 december.” Undra på att den tecknade kvinnan, som hämtad ur en serietidning från 50-talet, spärrar upp ögonen i fasa.
Ofta är perspektivet ett barns. För att Jan Stenmark släpper fram sin inre tioåring? Eller för att man just då är som mest klarsynt och förundrad över vardagens absurditeter?
Man må spekulera och analysera, men ännu hellre: se och läsa, notera det halvsorgsna men ändå fnissa eller gapskratta omkring 170 gånger.