En seriemördares sjuka tankar dyker upp av och till, de handlar om ondska, blod och hämnd för att ”ställa allt till rätta”.
Orädda kvinnliga poliser som ger järnet, eggas av faran och ensamma klarar av att stå öga mot öga med mördare dyker upp allt oftare i deckare numera. Så också här. Det är Desiré Rosenkvist, kallad Deer, som ser sambandet mellan tre mord, alla begågna den femte i månaden, men utförda på olika sätt. Kropparna är märkliga då de är svåridentifierade, har placerats i liknande omgivningar och visar tecken på ovanliga ingrepp.
När så andra personer dödats med ett yxhugg i pannan fattar hon naturligtvis att det har samband med de andra märkliga kropparna att göra, trots att de bragts om livet på helt andra sätt.
Deer är handikappad efter en tidigare attack, men far fram som ett jehu med kryckor och färdtjänst. Hon bryter mot alla regler och får hjälp av en tidigare kollega, Sam och hans ex, Molly som kallar sig säkerhetskonsulter. På var sitt håll idkar de spaning och det är mycket resonerande och tröttsamt tittande på filmer i trafikkameror och sökande efter en viss bils färd speciella datum.
Genetiska experiment med stamceller och jakt efter evigt liv visar sig ha med händelserna att göra och när bokens omslag utlovar ett gastkramande crescendo i slutet är det riktigt beskrivet. Det blir bara värre och värre. Anar ni att jag inte gillar den här thrillern, som är femte delen i en serie, är det helt riktigt.