Thomas Stenström trotsade sin brutna fot och spelade på Sara kulturhus på fredagskvällen.
Ridåerna rullar upp och bakom sitter Thomas Stenström med gitarren. Han börjar sjunga och publiken jublar.
Mellan de första låtarna lyfter han upp sin gipsade fot och säger något i stil med:
"Trots den här lovar jag att leverera världens längsta konsert."
Det är sittande publik, men många dansar i stolarna, med händerna i luften, till toner av "Forever young"
”Stockholm håller andan till toner av forever young.
Två hjärtan som förstört varann.
En natt då alla ljus försvann”, sjunger han.
Gamla hits varvades med nyare hits.
Thomas Stenström skivdebuterade 2012 – men han slog igenom med singeln ”Slå mig hårt i ansiktet”, som släpptes 2014.
Att han sitter still på scenen, med en gipsad fot gör ingenting. Det råder en allsångsstämning bland publiken. Folk sjunger med, klappar och ställer sig upp i eufori. Golvet vibrerar i takt med att publiken dansar. Det är som att folk bara inte kan sitta still.
Thomas Stenströms musik är utan tvekan gjord för livescenen.
Som han skrev på sin Instagram när han bröt den efter ett överambitiöst hopp från scenen i mitten av september:
"De säger att den är bruten. Jag säger – det är bara rock n'roll." Precis den känslan levererar han.
Han sjöng om livet, lycklig och olycklig kärlek.
Det som saknas ikväll är dansgolvet. Ståplatser borde ha varit en självklarhet. Jag kan tänka mig att stämningen hade blivit ännu bättre om publiken fick dansa fritt. Det drog ner stämningen lite.
Men att få en sittande publik att ställa sig upp och dansa, trots att man själv sitter still – det hade inte alla lyckats med.