The Wannadies turnépremiär gick inte "åt helvete"

Pop i världsklass, svordomar, tårar och Cimberly. Där har du ingredienser för The Wannadies bejublade turnépremiär.

The Wannadies genomförde sin turnepremiär på Sara kulturhus i Skellefteå.

The Wannadies genomförde sin turnepremiär på Sara kulturhus i Skellefteå.

Foto: Per Strömbro

Recension2024-02-03 10:19
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

The Wannadies är alltid förälskade. Tanken slår mig en bit in i konserten. Bandet, som för alltid är den svenska indiepopens självklara pionjärer och regenter, har en enastående förmåga att skapa en atmosfär av lika stora delar röj och mys. Man får alltid världens största smil och världens varmaste hjärta när man utsätts för The Wannadies. De borde skrivas ut på recept. Jo, de har en och annan "deppig jävla låt", som Pär Wiksten uttrycker det. Men de kommer ju också från kärlek.

När de senast spelade i den här lokalen, i samband med bandets come back på scen 2021, typ 18 år efter det senaste livstecknet, gjorde de knappast någon besviken (förutom att ljudet var påtagligt lågt). De är svettigt rutinerade och har så många popdängor att man svindlar. Alltså är förväntningarna ännu högre den här gången.

Se The Wannadies riva av avslutningsnumret "That's All" i Sara kulturhus, i klippet nedanför.

Efter en fin-fin uppvärmning av Skelleftebandet Hök och en några minuter för lång "dokumentär" om sagan om The Wannadies äntrar bandets fem medlemmar scenen inför en minst sagt entusiastisk publik. Det är onekligen en upplevelse att se stadens stoltheter på hemmaplan. Men jag hinner bli lite orolig: Efter inledande "Yeah" låter Pär Wikstens röst ansträngd – inte dålig, men något utmattad och det är mycket kvar av konserten. "Friends" och "Love In June" följer i ett rasande tempo och det är tydligen uppvärmningen som behövs, för sedan är rösten inte ett bekymmer. Det hindrar inte frontmannen från att då och då såga sin egen insats. "Ja, det där gick ju åt helvete", kommenterar han framförandet av splitter nya "It's You (It's You, It's You, It's You)". Fast det gjorde det ju inte. Tvärtom är låten – en vacker kärleksförklaring till sin fru och medmusiker Christina, bandkamraten Stefan "Raketen" Schönfeldt och dottern Elsa – ett mycket uppfriskande inslag som bidrar till att konserten inte "bara" blir en ren nostalgitripp.

Tack vare Pärs medverkan i den senaste omgången av "Så Mycket Bättre" kan bandet dessutom presentera ytterligare ett par nya nummer. De tolkar Staffan Hellstrands "Fiskarna i haven" som blev en superhit för Idde Schultz i mitten av 1990-talet, liksom den förtjusande versionen av Mapeis och Timbuktus vaggvisa ”Molnslottet” – här omskriven till "Öm sommarvals". Till den senare får bandet överraskande förstärkning av den gångna höstens andra stora tv-personlighet från Skellefteå: Cimberly, som gör den till en sockersöt duett med Pär. Jublet!

Det är förresten en av flera gånger som besökarna vill lämna sina stolar. The Wannadies är ett band för hoppande horder, och när kombinationen av Stefan Schönfeldts gitarr (enligt uppgift förstärkt av 40 pedaler), Fredrik Schönfeldts avgrundstunga bassound och nya trummisen Fredrik Myhrs perfekta driv slår en i bröstkorgen känns det som ett brott mot någon naturlag att sitta ner. Kvällens konsert saknar ett dansgolv, så medryckt publik får helt enkelt dansa bland bänkraderna, och det gör de. Ofta.

Det numera närmast patenterade flännandet då? Pär Wiksten är faktiskt oväntat samlad. Men så, någonstans mitt i konserten, inleder han "My Hometown" ensam med sin gitarr. Han lyckas nästan genomföra första strofen. Gissa vad som hände sen ...

Men han är bland vänner och får tröst av Christina och snart sjunger vi alla unisont "My hometooown!". Och jag tror att de flesta av oss ändå känner en liten klump i halsen. Eller är det förälskelse?

The Wannadies

Sara kulturhus, fredag

Betyg: 4

Publik: I stort sett fullsatt.

Bäst: Var ska jag börja? Kanske "Might Be Stars"? "Someone Somewhere"?

Sämst: Ingen plats för stående publik.

Låtarna: Yeah, Friends, Love In June, What You Want, It's You (It's You, It's You, It's You), Might Be Stars, String Song, Lucky You, Low Enough, My Hometown, You & Me Song, Shorty, Hit. Extranummer 1: Öm sommarvisa (med Cimberly Wanyonyi), Fiskarna i haven, Someone Somewhere. Extranummer 2: Never Killed Anyone, That's All.