Ett okänt himlafenomen, en morgonstjärna, visar sig på himlen, samtidigt som djur börjar bete sig underligt. Ett djävulsdyrkande hårdrocksband hittas brutalt mördade och människor ser konstiga varelser.
Fem kvinnors och fyra mäns vardag beskrivs i egna kapitel, vissa personer får större utrymme, andra förekommer bara sporadiskt. De är alla i särskilda svårigheter, i sina relationer, i sina yrken, i förhållande till alkoholen eller med psykisk sjukdom i familjen. Knausgårds styrka som författare är hans förmåga att skildra vardagen genom de inre monologer som pågår hos alla. Självbiografiskt i ”Min kamp”, i "Morgonstjärnan" ser vi världen sedd ur många olika människors perspektiv i fin översättning av Staffan Söderblom.
Är det de yttersta tiderna vi lever i? undrar Egil som är romanens intellektuelle sökare. De existentiella frågorna om livet och döden är ett tema som förstärks av att romanen avslutas med en essä om döden. Kanske är det för att döden känns så konkret och nära i år, när rapporter om vårt döende är rubriker varje dag, som gör att författarens tankar om livets mening får en särskild tyngd. Det är för att livet är ändligt, som det kan det ha en mening. Det finns en stark närvaro i texten även om det ibland blir väl mångordigt, vilket kanske är en konsekvens av att han skriver så snabbt. Romanen slutar med en cliffhanger och en fortsättning är planerad.