Nils Lundqvists tolkning av en slutkörd duva är en stor behållning. Här flankerad av pingvinerna Malin Vispe och Andreas Anterot.
Bland isflak, i vad som om mina skolkunskaper tjänar mig rätt är Antarktis, lever tre pingviner. De är nog vänner när de inte är i luven på och gaddar ihop sig mot varandra, eller slåss. För det mesta finns det någonting att uppröras över eller irritera sig på när det kommer till medpingvinernas bristande karaktär och avsaknad av förnuft. Det är som i vilken syskonskara som helst, med andra ord. Men bortsett från dagliga sammandrabbningar och enstaka besök av en fjäril eller så, händer ingenting alls i deras värld. De stirrar ut mot samma oföränderliga horisont och luktar fisk – jättemycket fisk – det är allt. Och det är alldeles tillräckligt för en pingvin.
Men nu är deras värld på väg att vändas uppochner. En duva flaxar in och deklarerar myndigt och högtidligt att Gud har tröttnat på sina skapelser som aldrig sköter sig, som slåss och förstör. Gud har därför beslutat att börja om på nytt genom att helt sonika skicka en syndaflod som i ett svep ska utplåna alla människor och landlevande djur. Eller ja, så gott som alla. För duvan kan berätta att en man vid namn Noa har byggt en gigantisk ark där två – märk väl två – exemplar av varje djur benådas och får plats för att senare kunna återuppbygga världen. Nu är det bråttom. Pingvinerna är den sista arten på listan och arken går nu ikväll, klockan åtta. Faktum är att det redan har börjat regna. Duvan flyger vidare efter att ha lämnat två biljetter. Men han lämnar förstås någonting mer: tidernas grubbleri över hur alla tre pingviner ska lyckas ta sig ombord. För sina oenigheter till trots ställer pingviner alltid upp för varandra. Det här blir svårt.
Skådespelarna Malin Vispe, Andreas Anteros, Anna Åsdell och Nils Lundqvist gör strålande prestationer i denna familjeföreställning.
Vid arken kl 8 är en föreställning för alla. 50 välgörande minuter fylld av såväl humoristiska förvecklingar som tankeväckande frågor och en och annan sång. Så oavsett om din grej är Bröderna Marx eller Shrek finns alla förutsättningar att du lämnar salongen med ett leende efter denna förtjusande tagning på en av världens mest klassiska berättelser.
Världen vänds upp och när för denna trio pingviner när syndafloden närmar sig.
Det är en väldigt fysisk föreställning i fartfyllt tempo som skådespelarna under Lillemor Skoghedens regi framför med bravur. Andreas Anterots självcentrerade tolkning av en pingvin i samspel med Malin Vispes snäppet mer samvetsgranna figur och Anna Åsdells impulskontrollsbefriade dito är en fröjd att se. För att inte tala om Nils Lundqvist plågade duva som sannolikt väcker varenda mellanchef i den kända världens igenkännande sympatier. Allt framfört mot en scenografi med fiffiga lösningar som effektivt förflyttar oss mellan arktiska miljöer och en båthytt lagom för två pingviner. Eller kanske tre om man trängs?
Två av varje sort är välkomna ombord på arken. Men frågan är om det inte är i snävaste laget? Föreställningen bjuder på både skratt och tankeväckande frågor.
Föreställning rymmer mängder av filosofiska inslag som vi alla säkert funderar på ibland. Relationer, vänskap, gott och ont, rättvisa, tillståndet på vår jord, Gud, förutsättningar att få vara sig själv. Det är alltid relevanta funderingar där inte minst den sistnämnda fattades i originalberättelsen om Noas ark. Men framför allt är det en mycket rolig föreställning där skratten ständigt finns närvarande. De är mycket värdefulla. Jag tror att om det är någonting vi behöver idag så är det att skratta, oavsett om vi är människor eller pingviner. Kanske mer än någonsin.