Publiken på Sara kulturhus fick uppleva avslutningen på Norrlandsoperans turné i en musikalisk tolkning av Daniel Nelson med libretto av Sofia Fredén. Dirigent var välkände Skelleftesonen David Björkman.
En finurlig scenografi med kolorerade gardiner och dörrar som skapar rum och möjligheter. Ibland syns operasångarna i tidstypiska kläder, höga liv på damerna och tjusiga jacketter på herrarna genom de otal dörrar som kan öppnas i olika riktningar.
De flyttas om varandra i olika mönster. På så sätt uppstår ett rum och djup på Sara scenen och med ljuset skapas atmosfär. Tillsammans med musiken förs vi rakt till Jane Austens värld under sekelskiftet. En tid då Mr Bennet och Mrs Bennets våndas över att de inte får någon son. De söker efter en man med pengar och framför allt ett tryggt hem till sina döttrar.
Annars kommer den äldste närmaste släktingen att ärva allt.
Mr Bennet klädd i tidstypisk lång rock minns hur han enleverade sin hustru. Hon var den gladaste flickan i trakten och hon sa ja. De tre döttrarna Jane, Lizzy och den yngsta flickan Lydia måste giftas bort annars hamnar de på bar backe. En bal ordnas för att lösa dilemmat och där möts Mr Bingley och, Jane men ljusningen på äktenskapshimlen mörkas av att Mr Darcy dyker upp.
Han har en självgod attityd och vill inte gifta sig. Till balen kommer också officeren Wickham som annonseras av en ljudlig hornstämma i den för kvällen något nedbantade orkestern från Norrlandsoperan. Officeren gör succé men baktalar Mr. Darcy som ruinerat honom. Intrigen tätnar.
Dekoren flyttar runt under alla akterna och skapar dynamik. Ljuskronor hissas ner och en balsal skapas. Detta är en opera comicue. Skratt och fniss i publiken. En modern opera med mycket rytmik.
Musiken är engagerande och med fin tajming. Riktigt komiskt blir det när Mr Collins kommer på besök och vill gifta sig. Han gör verkligen inte succé, men hans åmande kropp och lismande sång skapar utrymme för spridda skratt. Men senare i operan lyckas han fånga Charlott.
Det här är en opera helt i Jane Austens anda, hennes dröm hon aldrig fick uppleva, att få sin älskade. Men längtan födde skrivkonst. Förvisso revolutionärt då – att kvinnor och män kan gifta sig av kärlek och inte bara för att skapa allianser och rikedomar.