Publiken var på tårna redan från inledande "Las Vegas".
Få artister har som Stenmarck stegat ut och in, ibland med sjumilakliv, mellan olika genrer och sceniska uttryckssätt. Han har gått från hårdrocksdrömmarna i pojkrummet till musikal, melodifestivaler, skådespeleri och Sverigeturné med egna föreställningen ”Syskonkärlek – räkna med bråk”. Med mera.
Det finns med andra ord lite av varje på repertoaren, och en och annan gnällspik orkar säkert störa sig på att hans artisteri spretar en smula. Kvällens publik verkar dock inte bry sig ifall det serveras schlager, pop eller rock från de tonsäkra stämbanden. Spelningen börjar med "Las Vegas", som tog Stenmarck från delfinalen i Skellefteå hela vägen till Eurovisionfinal i Kiev 2005. Fansen går igång och det klappas, dansas och skrålas. Stenmarck berättar att han var nere vid Skellefteälven och spelade i ett stort tält för 297 år sedan, och känslan är att en stor del av publiken befann sig där den kvällen. Men på plats finns också en klick tonåringar som med stor entusiasm röjer loss framför scenen. Oavsett om de känner till hans musik eller inte, har han dem i sin hand, och det får man säga är bra jobbat.
Bandet för kvällen är Skelleftebandet Tjocksmock, som han ger välförtjänt kredd vid ett flertal tillfällen. Ibland ber han dem öka tempot, som i "Everybody´s changing", en låt av Keane han gillar så mycket att han gjort den till sin. Sedan följer "När änglarna går hem" och "Jag kan inte glömma!" som på riktigt är hans egna. Han gör ett brejk och mellansnackar lätt och ledigt med glimten i ögat om ditten och datten. Så kommer vemodiga "100 år från nu" och det infinner sig ett allvar på scenen som uppskattas åtminstone av undertecknad. Sedan blir det lite gott och blandat, däribland några välvalda Elviscovers: "Suspicious minds", "Burnin love" och "Little sister". Det är snyggt, rösten håller hela vägen och det svänger rejält.
Allsång på Norrvalla! Det är bevisligen svårt att värja sig från Martin Stenmarcks Elvis-medley.
Så kommer den till slut: "7milakliv", och nu är publiken i ett rus. De tänker inte komma hem ikväll och Stenmarck måste köra en låt till. Och inte vilken låt som helst utan vad han själv kallar världens bästa låt: Bruce Springsteens "Born to run". För en stund är det lätt gjort att drömma sig bort till Ullevi, men Norrvalla en varm sommarkväll funkar fint det också.
Martin Stenmarck
Bäst: Publikkontakten
Sämst: Born to run blir inte världens bästa tolkning.
Betyg: 4 av 5