Kristian ”The Tallest Man On Earth” Matsson har ett scenspråk som håller sig långt borta från inövade rörelser framför spegeln.
”För Sent För Edelweiss” handlar om en kärleksaga som tar slut, men här och nu signalerar den början på en oförglömlig kväll.
Före konserten var jag något orolig över hur jag skulle hålla mig vaken denna gråregniga vardagskväll. För låtarna från Kristian ”The Tallest Man On Earth” Matsson senaste och sjätte platta ”Henry St” är melankoliska sånger inbäddade i ett behagligt varmt tyngtäcke. Det känns som att ligga i ett rytmiskt tuffande tåg genom ett omväxlande landskap. Ibland kränger det till. Men mestadels tuffar det på. Inte som ett trist sömnpiller utan mer ett skönt lugn som letar sig in i blodomloppet.
Det är femton år sedan Kristian ”The Tallest Man On Earth” Matsson var i Skellefteå. Då besökte han Trästockfestivalen. Norrans recensent hoppas att det inte dröjer 15 år tills nästa besök av singer-songwritern.
Men nu är han här live på Sara kulturhus. Och denna singer-songwriter kan väcka vad som helst till liv.
”The Tallest Man On Earth” har ett scenspråk som håller sig långt borta från inövade rörelser framför spegeln. Han krumbuktar och står på tå i sina spetsiga bruna lågskor. Hela hans kropp verkar gå mer på impulser än någon uttänkt koreografi. Vilket är befriande och väldigt underhållande.
Singer-songwritern ”The tallest man on earth” bjöd på en ärlig scenshow.
Hans låtar handlar om universala saker som kärlek, ett underliggande mörker och att människan kan göra vackra saker. Allt väl förpackat i metaforer av livsvisdomar och intensivt förmedlat.
Det är förföriskt enkelt att i det närmaste bli hypnotiserad av ”The Tallest Man On Earth”. Hans lite nasala röst får augustiregnets blöta dimma att vara gårdagens bekymmer. Han har ett helt galet snyggt ”fingerpicking” på gitarren. Hoppas, hoppas att John Fahey slängde ner en blick från ovan, för att få se att han har musiker som med intensitet för hans spelstil vidare. Och att han fick höra det uppskattade jublet från publiken.
En bit in i konserten kommer ”Major League”.
”You'll be the rolling cloud
I'll be the endless sky
When you're all I know
And all I see
Your trees they sway in time, and oh
I'm carried by the reckless of your dream”
Kristian ”The Tallest Man On Earth” Matsson fick stående ovationer av Skelleftepubliken.
Trummisen Yan Westerlund pulserar fram i sexåttondels takt, Mark Paulsons viola ropar efter försoning, Sinclair Palmers drivande basgång och Kristian Matson sång tar oss med i en önskan om att finna en plats på jorden för själslig ro. Jag kommer på mig själv med att sitta och hålla andan när Kristian Matsons fingrar driver över banjons strängar. Det är ett magiskt skickligt gitarrspel rakt igenom.
Skelleftepubliken jublar igen och igen.
”The Tallest Man On Earth” kallas ofta för ”Sveriges Bob Dylan”. Men nu 2023 känns han även som en unplugged Bruce Springsteen ”Live in Dublin”. Kanske beror det på att han spelade in sista albumet tillsammans med flera amerikanska musiker. Bland dessa några från Bon Ivers band.
Tillbaka till Sara kulturhus, där musikerna lämnar scenen och en vit spot tänds för att koncentrera sitt ljus på Kristian Matsson vars händer nu spelar introt till Henry st. Tystnad. Närvaro. Hans mjukt framsjungna textrader frågar oss:
”Will I ever be remembered?
Will my days just come alive?”
Kristian ”The Tallest Man On Earth” Matsson.
Det är femton år sedan Kristian ”The Tallest Man On Earth” Matsson var i Skellefteå. Då besökte han Trästockfestivalen. Sedan dess har fansen i Skellefteå fått nöja sig med att lyssna på hans plattor. Vilket kan vara nog så bra. Men, live är han ett sceniskt fenomen. Råare, svettigare och med ett sårbart här och nu.
Visst kan han fila på mellansnacket, för det är slarvigt och obefintligt. Men de generösa arrangemangen och den musikaliska finessen gör att det går att förlåta det mesta.
Och svaret är ja. Skelleftepubliken kommer att komma ihåg dig ”The Tallest Man On Earth”. Länge. Så låt det inte gå 15 år tills nästa besök. Det är få artister som besökt Sara kulturhus och fått stående ovationer och jubel före sista tonen klingat ut.
Skelleftepubliken älskar dig.