Det är jultid i norra Australien när Christina Wahldén tar oss med till en annan miljö än den vi är vana vid i Sverige. Hon beskriver suveränt den torra jorden, den 36-gradiga hettan, bränderna och djurlivet med kakaduor, dingos och fladdermöss.
”Cyklonvarning” har sympatiska huvudpersoner, den bufflige storväxte rödhårige polisen Bluey med irländskt påbrå och hans kollega Jess som får ta emot fördomar och spott och spe från urinnevånare som tycker att hon, som har samma ursprung, är en svikare.
De jobbar med narkotikahandeln som slår hårt mot människor som saknar hopp då de ofta är utan både jobb och utbildning.
Blue själv är nykter alkoholist och lever ensam med Mango, sin vallaby, en liten känguru, som bor i en inhägnad på gården. Dottern Cat har flyttat ihop med svenska Greta.
I de slitna hyreshusen är det vanligt med droger och våld. Mödrar försöker skydda sina våldsamma söner. Besöken av polisen är lika impopulära som frekventa.
Den kraftiga cyklonen Tracy skakar samhället och Bluey städar undan grenar och bråte som utgör en risk. När allt brakar loss får hans känguru flytta in i huset.
Bland allt elände som det sociala arvet drar med sig bland arga unga människor finns familjesammanhållning och glimtar av hopp. Det är för detta Jess och Bluey kämpar.
Trots den förödande cyklonen och drogernas nedbrytande krafter är det här en kärleksfull och varm roman. Jag gillar Bluey och Jess och ser fram emot en tredje del i serien.