”Inga bekymmer, man är lycklig var dag”, precis så känns herrarna genom hela föreställningen. De berättar okonstlat om deras väg genom livet. Tillsammans och var för sig.
Under fyra decennier har Galenskaparna & After Shave underhållit publiken och blivit förebilder för nya generationer av komiker. Denna kväll står Per Fritzell och Jan Rippe på egna ben, ackompanjerade av ”Den Ofattbara Orkestern” som funnits med dem sedan 1982.
Resten i gänget uppges vara skröpliga och trötta. Men det är inte Fritzell och Rippe.
Fritzell och Rippe bjuder publiken på ett urval figurer och sånger från deras över 40 år tillsammans, plus eget och nytt material. Alltifrån välbekanta Mackenfilurer till att vi får höra surikaten Timon och vårtsvinet Pumbaa sjunga live. Det är nämligen dessa herrar som gör Timon och Pumbaas röster i Disneyfilmen ”Lejonkungen”.
”Inga bekymmer, man är lycklig var dag”, precis så känns herrarna genom hela föreställningen. De berättar okonstlat om deras väg genom livet. Tillsammans och var för sig.
De välkända gubbarna från Macken lockar dock till flest skratt. Det är här det ”bonniga” når sin höga kvalitet. Här sitter rörelserna, djupet i karaktärerna och de finurliga texternas tungvrickande perfekt.
Mest jubel får Per Fritzell och Jan Rippe när de ber publiken sjunga med till: "Det ska vara gött att leva"
Stämningen är hög, men ju längre bak du kommer i publikhavet ju tystare är skratten. ”Gott och blandat” skulle må bra av att stå på den mindre scenen. Den är mer förlåtande och opretentiös. Vilket dessa goa gubbar, Per Fritzell och Jan Rippe, också är.
Bosse Rehnberg, som köpte in serien ”Macken” till SVT, beskrev en gång humorgruppens stil: ”En akademiskt artikulerad buskis”. Kombinationen Fritzell och Rippe utan hela gänget, når inte riktigt upp till den nivån.
Men, när Rippe kommer in på scenen i sin blåa arbetsoverall och sjunger: ”Ge mig publik. Så ska ni få se nu äntligen, vad jag skulle gjort egentligen”, så sammanfattas hela "Gott och blandat". Här finns ingen Claes Eriksson som skriver manus eller pekar riktning. Utan detta är vad Fritzell och Rippe egentligen velat göra. Länge.
Per Fritzell sjunger: ”Det är här jag vill slå – Borås, Borås”. Det blir ett litet jaha. Tänk om de bytt ut Borås till: Norsjö, Skellefteå eller Malå. Vilken hit. I alla fall här.
Vid 67 års ålder har de bästa vännerna bestämt sig för att göra något eget. Där de själva bestämmer allt. Vilket i sig kan applåderas. Men, duon har valt att inte ta in en regissör eller ett yttre öga. De har regisserat varandra. Och det märks. Det nyskrivna materialet tar inte riktigt det där sista klivet av fulländad humor.
De har på några lättvunna ställen slarvat bort igenkänningsfaktor–poäng. Som är en av revyns grundpelare. Skelleftepubliken är som de flesta – de älskar att få vara en del av ljuset. Fritzell sjunger: ”Det är här jag vill slå – Borås, Borås”. Det blir ett litet jaha. Tänk om de bytt ut Borås till: Norsjö, Skellefteå eller Malå. Vilken hit. I alla fall här.
Bosse Rehnberg, som köpte in serien ”Macken” till SVT, beskrev en gång humorgruppens stil som: ”En akademiskt artikulerad buskis”.
Men när de i slutet av den två timmar långa föreställningen ska ta husvagnen, mot Hjoggböle och Burträsk, då dånar publiken av skratt.
Kanske för att Skellefteborna vet att Fritzell pekar ut Hjoggböle åt fel håll. Men det är bara roligt. Eftersom de beskriver den felaktiga vägen med stort självförtroende.
Oavsett. En stor eloge till Fritzell och Rippe för att ni följer era drömmar genom att bjuda oss andra på skratt och nakenchocker i kombination med flöjtspel. Det blev en mysigt minnesrik kväll med stående ovationer.
"Gott och Blandat" med Per Fritzell och Jan Rippe i ett slutsålt Sara kulturhus.
”Spring inte runt och vela. Då sabbar du det hela. Det ska va' gött, gött, gött, åh leva”.
Och jag ångrar att jag inte köpte en signerad husvagnshatt.