Undrar du ibland vart Alexander Engström tog vägen? Den unga och talangfulla singer/songwritern som år 2017 fick ganska stor nationell uppmärksamhet för sin hjärtskärande "The Lake". Nu har han övergett solokarriären och de allra mest tungsinta melodierna för att starta en trio och gå all in på melodiös pianodriven pop.
New Haven fick den tveksamma äran att inleda Skellefteå Summertimes artistframträdanden. Tveksam för att det i festivalsammanhang i regel är likhetstecken mellan att vara först ut och att ha det ganska glest framför scenen. Det är en tuff utmaning oavsett om du är fullfjädrad artist eller som i det här fallet ett nystartat band som inte gett ut någonting.
Men trion har ett jobb att göra och fyller Norrvallaområdet med ljudet från egenskriven musik som slungar en tillbaka till 1990-talet med band som Ben Folds, Kean, Semisonic och Goo Goo Dolls. Det är välspelat, sympatiskt och väldigt, väldigt snällt trots dynamiska växlingar mellan lugna verser och drivna tuffare refränger. Men bandet, som förutom pianist består av en trummis och en gitarrist, saknar en basist och det gör att musiken förlorar en viktig dimension. Det i kombination med en något trevande publikkontakt drar ner upplevelsen en del.
Med det sagt: New Haven har framtiden för sig och festivalarrangören ska ha en eloge för att man låter oetablerade artister ta plats.
New Haven har ytterligare två spelningar bokade i sommar: På Musik vid Bryggarbacken 18 juli samt Trästockfestivalen 22 juli.
New Haven
Bäst: Starka melodier och bra driv
Sämst: Publikkontakten.
Betyg: 2