Förväntan i luften omgiven av konsertlokalens trärymd stämmer gästerna från Umeå sina instrument. Kvällens dirigent Ville Matvejeff ställer sig framför orkestern och vi bjuds på de första avskalade tonerna i Karin Rehnqvists breaking the ice ur cykeln ”Tundra, tundra”.
Passande en sån här dag då vintern tillfälligt återvänt till våra nordliga trakter.
Stråkarna tonspråk får oss lyssnare att känna den isande polarvintern. Som på existensens gräns. Associationer får jag om smältande isar bedövande skönhet i det karga.
Kvällens huvudnummer var Cecilia Zilliacus soloinsats i Karol Szcymanovskiis violinkonsert nr 2. Här blandas folkmusik med en bred orkesterstämma som verkligen kommer till sin rätt i Saras akustik.
Det är lätt att fånga detaljerna i orkestern. Cecilias solopartier är ekvilibristiska och svåra. Hon briljerar med fint stöd av norrlandsoperan.
Andra delen bjöd på romantik med det kända preludiet av Tristan och Isolde av Richard Wagner som nästan sömlöst övergick i Jean Sibelius symfoni nr 7 med för tonsättaren så typiska mäktiga klanger i stråk och bläck.
Skellefteå bjöd på musik i världsklass från Saariaho till Sibelius.