Laleh är oemotståndligt charmig. Hon sjunger, dansar och förtrollar publiken helt utan ansträngning. Hon är cool, men inte på det där klyschiga sättet. Hon är märkbart självsäker, men utstrålar samtidigt en varm och avväpnande ödmjukhet. Laleh är lite allt mellan himmel och jord. Men framför allt, är hon bra.
Strax efter halv nio, kliver hon ut på scen. En ganska blygsam entré, för att vara en av Sveriges största artister. "Socker och vatten" öppnar kvällen, och vi är igång. Norran har tidigare rapporterat att konserten var driven av tre batterier med förnybar el från Skellefteå Kraft och inte dieselmotorer, vilket är industristandard.
Man hade aldrig kunnat missta Laleh för att vara någonting annat än en produkt av det skandinaviska popundret. Hennes förmåga att skriva såna obestridligt medryckande melodier, är en förmåga man nästan bara kan utveckla i Skandinavien. Refrängen i kvällens andra låt "Framåt" är så där retfullt enkel och uppenbar, men också ganska fantastisk.
Det är svårt att sätta ord på vad som gör Laleh till en popstjärna, och inte bara en bra låtskrivare. När hon står där på scenen, med all dans och ståhej runt omkring sig, är det som omöjligt att ta bort blicken från henne. Med små och nätta rörelser för hon sig smidigt fram på scenen. Hon har en svårförklarlig, men odiskutabel kraft på scenen.
Laleh kommer till Luleå med ett brett register av hits och hon bjuder på väldigt många av dem. Bland annat hennes allra första hit "Live Tomorrow". Tyvärr känns den ganska trött.
Andra stora hits som "Vårens första dag" och "Some Die Young" funkar bra. Men bara så där 3/5 bra.
Kvällen har tyvärr ett par bottennapp. I "Vi är på riktigt" sjunger Laleh duett med multiinstrumentalisten och pojkvännen Gustaf Thörn, som får agera Darin. Men han är ingen Darin. Framförandet av balladen gynnas förstås inte av töntarna utan ljuddämpare som dånar förbi på vägen utanför konsertområdet.
Men kvällen har också flera höjdpunkter. "Bara få va mig själv", med det tunga keyboardet och den geniala refrängen, är storslagen som alltid. Under "Colors" släpper Laleh på tyglarna när hon kör lite spontan och interaktiv sång med publiken. Det både piggar upp och förvirrar, vilket är kul.
Men konsertens mest minnesvärda stund kommer vid slutet av den. Efter att ha vunnit en nationell tävling fick Kalix barnkör kliva ut på scen med Laleh och sjunga "Det kommer bli bra" tillsammans med henne, vilket de gjorde med bravur. Slutet av låten var särskilt vacker.