Tore Etsén säger allt "förbjudet", vilket får den fullsatta salongen på Sara kulturhus i stämning direkt.
Under onsdagskvällen höll Robert Gustavsson låda på Sara kulturhus. Det hela inleds med ännu en stammande helvilsen karaktär, av Robert Gustafsson. Nu i form av kulturnämndens ordförande Tore Etsén, som gör sitt bästa för att bli omfamnad av Skelleftepubliken.
Och det är roligt när en nervös Tore Etsén ängsligt försöker hålla sitt inledningstal för Skellefteborna. Ett framförande som kryddas med en rejäl dos av tourettes syndrom, som säger allt "förbjudet", vilket får den fullsatta salongen i stämning direkt.
Rubriken för denna kväll är: ”Hur gör karl’n – Ett skrattretande föredrag”.
Publiken utlovas att få veta mer om hur Robert Gustafsson parad av olika gubbar kommit till. Det är helt enkelt gammal skåpmat som förpackats om genom att vi erbjuds små glimtar av vad som egentligen hände där och då, bakom scenen, före, efter och under. De gubbar vi får möta är välbekanta. I alla fall för plus 40 publiken.
Robert Gustafsson berättar om sin livslånga beundran och respekt för äldre personer och hur han alltid längtat efter att själv bli en vis och erfaren senior. Men nu, vid 58 års ålder, är han inte fullt lika övertygad om ålderdomens storhet.
Han beskriver hur han varje kväll skuttar ut på scenen och känner sig ung fram tills ljuset i salongen tänds och han får se medelåldern på sin publik. Hans vokabulär och beskrivning av den ålderstinna publiken roar.
Robert Gustafsson buskisskämt är ofta över gränsen till det rumsrena. Men tack vare hans inlevelsefulla mångfacetterade gestaltande av missförstådda män kommer han undan med att leverera under-bältet-skämt i ett högre tempo än en Bugatti Chiron accelererar.
Robert Gustafsson levererar under-bältet-skämt i ett högre tempo än en Bugatti Chiron accelererar.
De någorlunda rumsrena skämten är i stil med; ”2023 lägger vi ner mer pengar på silikonbröst och Viagra än på forskningen av alzheimer. Så om 30 år kommer vi sitta här med stora bröst och resning, men minns inte varför.”
Majoriteten av skämten kan inte skrivas ner, de måste upplevas. För det krävs ett rikt skådespeleri och humortajming av rang för att det inte ska falla platt.
Den röda tråden i Robert Gustafsson karaktärer är att ta fram humorn i ensamheten. En längtan att få tillträde och tillhöra ett sammanhang. Att få vara med. Någonstans vilar en melankoli som blir komisk när hans karaktärer gör sitt bästa för att dölja sitt utanförskap. Oavsett om det är Sudden i ”Nilecity eller Roland Järverup i ”Torsk på Tallinn”.
Fullsatt på Sara kulturhus när Robert Gustafsson ställde sig på scenen.
I den välbekanta paraden av Robert Gustafssons gubbar stannar han upp och berättar hur han jobbade fram de skiftande åldrarna som karaktären Allan Svensson hade i filmen; "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann". Han går i en cirkel på scenen och ropar upp olika åldrar till sig själv och låter oss därefter se hans kropp förvandlas till ung, medelålders, pensionär och gammal.
Det hela slutar med att Robert Gustafsson blir 101-åringen, Allan Svensson, som tycker att rutiner är bra. Han tar som exempel att han pinkar klockan 06.00 varje morgon samt gör ”det stora” klockan 07.00. Problemet är bara att han vaknar först klockan 08.00.
Skelleftepubliken är med i ett kollektivt skrattande.
Han plirar mot oss, suckar, drar i ärmarna och kliar sig i huvudet. Små rörelser som gör att skådespeleriets hantverk hos Robert Gustafsson imponerar. Det detaljrika gestaltandet skiljer sig från den vanliga standup retorikern.
SVT:s program "Folktoppen" valde ut Robert Gustafsson till Sveriges roligaste man redan 2006. Han håller ett stadigt tag om denna titel i dag, 17 år senare.
Även om den här kvällen kanske inte är det bästa Robert Gustafsson har gjort. Inte för att det är en avskalad produktion, utan för att överraskningsfaktorn uteblir.
Men när han går igenom olika dialekter hos stora personligheter i Sverige, både nu levande och de som lämnat jordelivet, går mina tankar till Hasse och Tage, Magnus, och Brasse, Margaretha Krook och sist men inte minst Gösta Ekman.
Troligtvis kommer vi som var på Sara kulturhus, denna kväll, kunna säga till våra barn och barnbarn att vi faktiskt såg en av Sveriges största komiker genom tiderna, live. Vi var där och såg humorikonen Robert Gustafsson. Hans skor är stora att fylla.