Eller fick åtminstone, för liven i Så höjer sig landet levs i skarven mellan 1700- och 1800-tal.
De levs dessutom vid Vahls fäbodar, vilket inte är någon tillfällighet, för I Valsfäboda har Svante Bäckström från Burträsk, porträtterad i Norran 20 juli, tillbringat de flesta av sina somrar, i ett hus som länge tillhört familjen. Berättelsen om Anders Andersson, hans hustru Magdalena och deras döttrar baseras också på en sann historia, dokumenterad i en bygdebok från 60-talet och med Svante Bäckströms författarfrihet utbyggd till en väldigt bra debutroman.
Hade Anders Andersson blivit mer accepterad i dag? Förmodligen, men slitningen mellan vad man borde och vad man vill är ändå evig. Svante Bäckström vet; hoppade under en period av sitt läkarjobb för att prova något annat. Men tiderna har ändå förändrats och det vore svårt att hävda att just någonting var bättre för 200 år sedan. Det var ett slit och ett släp, ofta med brännvin (Magdalenas tillverkning bidrar till familjeförsörjningen) som enda tröst. Tillvaron var bister, intoleransen stor. Se bara vad som händer Anders och Magdalenas äldsta dotter när hon blir gravid.
Om detta och mycket mer berättar Svante Bäckström på välskriven prosa med poetisk anstrykning. Man behöver inte bo i trakterna av Robertsfors för att hoppas att Så höjer sig landet bara är början.