Jo Nesbøs återkommande huvudperson, Harry Hole gillade jag egentligen inte. Böckerna var för grymma i min smak. Men nu har jag plöjt den helt fristående 600 sidor långa ”Kungariket” som handlar om helt andra människor. Och det har varit en ren njutning!
Jag vaggas in i den norska kärva naturen och beskrivningen av en syskonkärlek som står över allt annat. Boken är full av fängslande människoöden och tajta familjerelationer med dramatiska utspel.
Roy och Carl är bröderna som är tätt knutna till varandra. Roy är bilmekanikern som jobbar på en mack och som vuxen ständigt ställer upp och skyddar sin lillebror.
Men Carl är den som lämnar landet och kommer tillbaka efter många år, tillsammans med en speciell kvinna, för att få ortens invånare att ställa upp på byggandet av ett spektakulärt spahotell. Ett ekonomiskt vågspel. Byborna är misstänksamma men charmas av den socialt smidige återvändanden.
Berättelsen överraskar ständigt, ingenting är som man tror utan allt tar nya vändningar om och om igen. Hemligheter i brödernas barndom avslöjas eftersom.
”Kungariket” handlar om vad människor faktiskt är kapabla till när de känner sig hotade, om hur en förälskelse kan vara förgörande och om hur lite man egentligen vet om sina medmänniskor.
Här finns ofattbar grymhet, som det alltid finns en förklaring till. Men också passionerad kärlek och en sorts märklig moral där längtan efter det ouppnåeliga kan leda till katastrof.