Miriam Bryant har tidigare spelat på Stadsfesten – under fredagskvällen ställde hon sig återigen framför Skelleftepubliken.
Det började för ett decennium sedan, popfenomenet vi känner under namnet Miriam Bryant. Debutsingeln ”Finders, keepers” och den uppföljande ”Push play” var första indikationen på ett nytt intåg i det svenska musikuniversumet. Efter det har hon successivt bytt språk och tonalitet, och rör sig mellan explosiviteten som anades i de första släppen, och en mer lågmäld svärta inbäddad i svenska textrader.
På långfredagskvällen hörs en mullrande röst över Sara kulturhus stora scen. Halvmetern mellan hjärta och hjärna är den längsta som finns, säger den. Sedan kliver hon ut, framför en publik som spänner över alla åldrar.
Det börjar stadigt, tryggt. Miriam Bryant hälsar på oss, känner sig fram, vilka har hon framför sig? Och varför luktar det bastu överallt? Men snabbt återkommer hon till den första raden som mötte oss, distansen mellan ett bultande hjärta och en hjärna som skriker stopp, inte honom.
”Det vi har framför oss ikväll, det är en ganska sorglig kärlekshistoria. Men jag tror vi behöver dem också”, säger hon.
Det gör vi. För när första tonerna av ”Blåmärkshårt (Mi Amor)” letar sig ut mellan bänkraderna händer något. Luften i rummet skiftar, gitarren blir råare, trycket i hennes röst får klungor av människor att ställa sig upp, skrika sig hesa.
Miriam Bryants senaste album heter ”PS jag hatar dig” och när hon i Expressen får frågan om vad hon tror exet, som skivan handlar om, tycker svarar hon: ”Jag bryr mig faktiskt inte ett skit. Jag hoppas att han blir lite stressad, jag vet inte, jag bryr mig inte.”
Samma kompromisslöshet märks i scennärvaron. Det är avslappnat utan att bli tråkigt, hudlöst på ett sätt som känns i bröstet och dramaturgiskt välproducerat. Som bäst blir det när melankolin i låtar som ”Black car” och ”O A O A E vi förlorade” kläs i explosiva livekostymer som får en sittande publik att återigen ställa sig upp.
Lågmälda spår från senaste albumet ”PS jag hatar dig” blandades med mellansnack om relationer och sådant som skaver.
Kärleken gör ont, men när Miriam Bryant står på scenen kan vi åtminstone kollektivt dansa bort sorgen.
Fakta
Miriam Bryant på Sara kulturhus
Betyg: 4/5
Bäst: ”Blåmärkshårt (Mi Amor)”.
Sämst: Att det endast var sittande publik. Ståplatser längst fram hade lyft hela spelningen.