När Björn Dixgård sjunger textraderna från Sven-Ingvars ”När solen färgar juninatten” andas det finstämdhet. Mando Diaos version saknar ett slut. I stället så droppar sluttonerna ut över publiken. Utan en punkt. Mer som ett …
Björn Dixgårds magnetiskt raspiga röst är som gjord för att sjunga prosa. Det skapas musikalisk sårbarhet när han ibland slinter på tonerna. Vilket i sig är en kvalitet. Omsluten av finstämda musikers träffsäkerhet blir det melankoli med starkt uttryck.
Gustaf Fröding, Karin Boye, Nils Ferlins och föräldrarna Dixgårds texter blir genom Mando Diaos tolkningar allmän egendom. En värdefull nationalskatt som med största sannolikhet kommer att ge avtryckt i flera generationer.
Även Sven-Ingvars textrader från ”När solen färgar juninatten” andas finstämdhet. Mando Diaos version saknar ett slut. I stället så droppar sluttonerna ut över publiken. Utan en punkt. Mer som ett …
Gustaf Fröding, Karin Boye, Nils Ferlins och föräldrarna Dixgårds texter blir genom Mando Diaos tolkningar allmän egendom. En värdefull nationalskatt som med största sannolikhet kommer att ge avtryckt i flera generationer.
De är ett band med ett självklart finstämt och närvarande nu. Därför låter vi såväl musikaliska som bandmedlemmars slitningar få bli historia. Vi är i ett nu. Där det är lagom kallt att andas och lagom varmt att leva.
Kvällen höjdpunkt är när Björn Dixgårds ohyvlade röst tar sig an föräldrarnas textrad ”Själens skrubbsår som bränner i natten” med en omkullvältande äkthet. Det känns i hela bandet att livets vandring har satt sina spår.
De låtar som skiljer ut sig är just de visor som Dixgårds mamma och pappa skrivit. Även ”Sparven” om mänsklighetens kraft ger tid för eftertanke. Och ”Stigen” vars text blir en symbol för bandets letande till att bli och vara där de är nu.
I den instrumentala visan ”Hem” får Carl-Johan ”C-J” Fogelklou rytmiska fingrar på kontrabasen tillsammans med Daniel Haglund känsliga nedslag på pianot, sannolikt jazzpianisten Jan Johansson att le i sin himmel.
I den instrumentala visan "Hem" fick Carl-Johan ”C-J” Fogelklou rytmiska fingrar på kontrabasen tillsammans med Daniel Haglund känsliga nedslag på pianot, sannolikt jazzpianisten Jan Johansson att le i sin himmel.
Basisten Carl-Johan ”C-J” Fogelklou är en av orginalmedlemmarna i Mando Diao och en självklar del av bandets sound.
Det som saknas är ett lika genuint mellansnack som bandet talar genom sina instrument. Tyvärr blir de nästan nonchalanta mellan låtarna. Ett ängsligt pojkband som inte lämnat garaget. Vilket är synd. Både för oss som publik, de själva och de poetiska texterna som förtjänar en respektfull inramning.
Gitarristen Jens Siverstedt ska ha cred för att han genom att säga; ”Den här låten är min” och sedan berätta om sina barndoms somrar i Stor - Snäckhamnen, med morbror Carl-Axel och kusinerna, ger oss den inramning till de musikaliska konstverken som vi längtar efter.
Gitarristen Jens Siverstedt ska ha cred för att han genom att säga; ”Den här låten är min” och sedan berätta om sina barndoms somrar i Storsnäckhamn med morbror Carl-Axel och kusinerna, ger oss den inramning som vi längtar efter.
Carl Norén och Björn Dixgårds bitterljuva tolkning av Gustav Frölings ”Strövtåg i Hembygden” har gett det svenska folket en musikalisk nationalskatt. 167 veckor på Svenktoppen visar på att en oemotsägligt stor publik håller med. Kvällens extranummer blir såklart just den om sonen som kommer tillbaka till sin hembygd.
Den kompakta liveversion skiljer sig ifrån studioversionen som har luftiga gitarrer och perkussions. Istället får visan, med text av Gustav Fröding, en tillbakalutat touch av country. Patrik ”Patso” Heikinpietis mjuka hantering av trumsetet gör honom troligtvis till en av Sveriges mest lyhörda slagverkare.
Luleåkillen Patrik "Patso" Heikinpieti mjuka hantering av trumsetet gör honom troligtvis till en av Sveriges mest lyhörda slagverkare.
Det är 90 minuter med smärta och längtan. På ett positivt sätt. Känslan av ljusa sommarnätter, barndom, glittrande sjöar, avsked och kylig dagg kommer att dröja sig kvar länge.
Mando Diaos tolkningar gör den svenska dikten tillgänglig. För alla.
När musiken dansat ut har vi fått stunder som vi borde ta till vara. För att ha kvar som ett täcke under vinterkalla dar. Mando Diao gör den svenska dikten tillgänglig. För alla.