Författaren heter Johan Stiernstedt, själv psykiater som med tiden övergått från den vanligaste läkarrollen att skriva ut psykofarmaka till att arbeta inom den mer samtalsinriktade psykoterapin.
Johan Stiernstedt är inte den förste som anser att den alltmer ökande konsumtionen av piller mot olycka i sig är olycklig.
Visst, ibland behövs även den hjälpen. Men inte minst tar han upp situationen för unga människor, ännu på väg att börja stå på egna ben.
Visste du som läser denna recension att antalet ADHD-diagnoser sjufaldigats i Sverige de senaste femton åren?
Kanske motiverat och till hjälp för en del, men i sin tur kan leda till överkonsumtion av de preparat som skrivs ut. Amfetamin är ett sådant.
Stiernstedt kunde även ha nämnt vissa smärtstillande mediciner inom den somatiska vården. I händerna på en för tillfället lättledd ungdom kan de snabbt få förödande konsekvenser.
Johan Stiernstedts bok är utgiven på ett litet förlag, Siljans måsar, men rör sig över vida fält. Från lyckade exempel med tidigt bemötande av psykotiska tillstånd, till mer ideella verksamheter som den inom AA-rörelsen.
Att vara en god medmänniska kan vara avgörande i många krisartade sammanhang. Ingen har fribrev från att aldrig må riktigt dåligt. Att vi lever i en orolig tid, där inflytelserika ledare kan uppenbart missbruka sin makt, påverkar dessutom oss alla.