Sonja Aldén, Johan Boding, Bruno Mitsogiannis och Wiktoria Johansson är de sångare som i år turnerar med julshowen ”Christmas Night”.
Första numret inleds klassiskt: En ridå döljer scenen, men plötsligt lyser en spotlight mitt på tyget och där står Wiktoria. Hon sjunger stämningsfullt till tonerna av ”I'll Be Home for Christmas” och Sonja Aldén kommer in i andra versen.
Sedan dras ridån upp mitt i låten och scenen blottas. Den är inredd med julgran, en sammetsröd soffgrupp, klockor, ett piano och ett husband. Att det är en julshow vi ska bjudas på syns tydligt.
I takt med att ridån dras upp så ökar även låten i tempo, och ikläds ett ”Love actually”-arrangemang. ”Love actually” är den populära brittiska julfilmen fullproppad med kända skådespelare som Alan Rickman, Keira Knightley, Hugh Grant och Emma Thompson. Och precis den tonen har sedan hela julshowen. Det är till störst del amerikanska jullåtar, som på ett sätt kan kännas lite kliché.
Den som lyser absolut starkast inom den genren är utan tvekan Wiktoria när hon gör ett solo med sin egen ”One Wish For Christmas”. Med en diskret country-twang, påminnande om Carrie Underwood, seglar hon säkert genom låten. Det märks att hon kan genren och teknikerna för att kunna leverera känslan av en amerikansk jul på riktigt, det blir inte kulturell karaoke som det ofta kan riskera att bli.
Gruppen sjunger senare några svenska jullåtar tillsammans. De sjunger fläckfri stämsång på ”Jul, Jul”, samt att stämmorna känns nyskrivna och anpassade efter deras röster. De svenska låtarna berör mer är de amerikanska, just eftersom artisterna levererar dem med mer trovärdighet.
Sonja Aldén tar sig an kanske en av de absolut vackraste jullåtarna någonsin skrivna – ”Ave Maria” – och tolkar den högklassigt. Hennes karaktäristiska vibrato kontrollerar hon med stor precision och teknik, vilket nyanserar låten.
Bruno och Johan sjunger båda solon, och de är absolut bra. Men tjejerna skiner snäppet mer, iallafall under första akten.
Det bjöds även på lite allsång. Här sjunger Skelleftepubliken med i låten ”Feliz Navidad” och alla på scenen var med och sjöng.
Scenografin verkar inspirerad av Bingo-Lottos uppesittarkväll. Där sitter ibland gänget och mellansnackar med varandra, precis på samma sätt som i en tv-studio. Det känns konstlat, regisserat och opersonligt. Showen är ju dock så pass inrepad och ska ju vara precis en sådan show som är likadan överallt, där de säger samma saker i mellanakterna i Gävle som här i Skellefteå. Och det säkrar ju såklart en kvalitet – alla får samma vara för sina pengar. Däremot känns det som att det bygger en fjärde vägg mellan publiken och artisterna, och den hade kunnat brytas lite mer just för att skapa mer närvaro och autenticitet.
Vid ett tillfälle så drar Sonja Aldén ett skämt och det upplevs spontant, så publiken brister ut i ett skratt och skämtet är roligt. Men sedan visar det sig att det också var regisserat.
Wiktoria sjöng fläckfritt under låten ”One Wish for Christmas” – ett av de bästa numren under föreställningen.
Men för den typen av föreställning som ”Christmas Night” ska vara så levererar den precis det som den ska göra. Artisterna håller hög sångkvalitet och levererar underhållning. Det bjuds på en bred variation av låtar och artisterna och bandet är otroligt professionella, inte en enda ton är sur.
Det bjöds även på allsång där Skelleftepubliken glatt sjöng med.
Julen handlar ju till stor del om just tradition och trygghet och ”Christmas Night” består av onekligen trygga sångare som levererar på hög nivå. Publiken kan lugnt luta sig tillbaka i sina stolar och njuta av underhållningen, även om den är regisserad.
Johan Boding kom till sin rätt under låten ”O helga natt”, som lyftes än mer när de andra sångarna sjöng stämmor under andra refrängen.