Första gången jag stötte på författaren Ben Lerner var i den otroligt roligt skrivna boken ”På väg från Atocha”. ”Topekaskolan” är inte lika lättillgänglig.
Romanen bygger löst på Lerners uppväxt i en småstad i Kansas, i USA:s mitt (som kan betecknas som ”Trumpland”) i vit manlig medelklassmiljö. Författarens alter ego heter Adam, och föräldrarna, Jane och Jonathan, är båda framgångsrika psykoterapeuter och arbetar på ett psykiatriskt institut. Adam är en högpresterande elev och deltar i debattävlingar, en retorisk uppvisning som är vanliga i amerikanska skolor. Hans specialitet är ”utbredning” som innebär att man talar så snabbt att motståndaren inte hinner bemöta argumenten.
Där finns även Darren, en inåtvänd kille med problem, som behandlas av dr Jonanthan. Jane är den mer meriterade av föräldrarna och har gett ut en hyllad feministisk bok (även i verkligheten). Varje kapitel gestaltar en persons perspektiv. Det handlar om kommunikation och språkets makt, vad det innebär att äga språket, effekterna av att ha sämre verbal förmåga, eller använda ett språk som döljer istället för klargör. I föräldrarnas profession, där man yrkesmässigt arbetar med att komma under ytan, har även tystnaden makt.
Lerner visar hur klass- och könsrelaterade aspekter av kommunikation splittrar och skapar problem, men det lockar även till skratt. Romanen börjar med ett underbart exempel på mansplaining och har en skarp blick på det polariserade amerikanska samhället.