Victor Alderheim är ingen ordinär skitstövel. Han är ett genuint ärkesvin som inte bara gifter sig med sin arbetsgivares dotter av enbart ekonomiska skäl, tar hans flotta efternamn och både lurar och skinnar sin unga hustru. Han tar dessutom med sig sin son på ”studieresa” till Afrika där han överger honom på savannen. Men mirakulöst nog överlever grabben, adopteras av en medicinman och återvänder fem år senare till Sverige som massajkrigare, lika sugen på att ge igen som bedragna frun.
Och i "Hämnden är ljuv AB" låter Jonas Jonasson sannerligen Victor få vad han förtjänar.
Historien rymmer mer. En entreprenör, sympatisk i sin skrupelfrihet. Några tavlor vars storhet och värde Victor, som egentligen inte gillar annan konst än den storsvenska, från början inte inser. Och så vidare, allt beskrivet med Jonas Jonassons vanliga och hejdlösa berättarglädje. Som läsare är det svårt att värja sig: varenda sida ger flera anledningar till leenden och garv. Av sådana borde man inte kunna få för mycket, men det kan man – om man väljer att svälja allt i ett stycke. I kombination med skildringar av navigerande runt krav på proveniens, äkthetsintyg och myndighetskrångel blir fabulerandet och de festliga formuleringarna nämligen bedövande.
Men avnjuten i mindre doser är detta läsfröjd, inte för en sekund belastad av tvivel på att skurken kommer att få vad han förtjänar. Och är den bara tillräckligt motiverad ÄR ju faktiskt hämnd rätt ljuv.